Jesaja 3

1 Want zie, de Heer, Jahweh der heirscharen, Neemt van Jerusalem weg en van Juda Alle steun en alle stut, Alle verkwikking van brood en van water;

Ty si, Herren, Herren Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;

2 Held, krijgsman en rechter, Profeet, waarzegger en oudste,

Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän;

3 Hoofdman, adel en raadsheer, Tovenaar en bezweerder.

Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;

4 Tot vorsten stel Ik knapen aan, En kinderen zullen over hen heersen:

Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.

5 Dan zal het volk beginnen te vechten, Man tegen man, En vriend tegen vriend; Kwajongens vallen grijsaards aan, En vlegels mannen van aanzien;

Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.

6 Ja, de ene broer stormt los op den ander! De eigen familie zal zeggen: Gij hebt nog een mantel; Wees dus ons hoofd, En neem deze puinen onder uw hoede.

Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.

7 Maar de ander schreeuwt het uit op die dag: Ik wil de meester niet zijn, Ik heb geen brood en geen kleren in huis; Plaats mij niet aan het hoofd van het volk!

Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.

8 Ja, Jerusalem wankelt, En Juda valt! Want hun woord en hun daden zijn tegen Jahweh gericht, Om de blik van zijn Majesteit te tarten.

Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot Herranom, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.

9 Hun onbeschaamd gezicht klaagt ze aan, Als Sodoma lopen ze openlijk met hun zonden te koop: Wee over hen; Want ze bereiden hun eigen verderf!

De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt.

10 Heil den rechtvaardige, want hém gaat het goed: Hij eet de vrucht van zijn werken;

Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.

11 Maar wee den boze, want hèm gaat het slecht: Hij zal krijgen wat hij verdiende.

Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.

12 Mijn volk wordt door uitzuigers verdrukt, En door afpersers gedrild; Mijn volk: die u leiden, zijn uw misleiders, Die u de weg moeten wijzen, laten u dolen.

Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.

13 Daar richt Jahweh zich op, om vonnis te vellen, Staat gereed, om zijn volk te gaan richten;

Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.

14 Daar komt Jahweh ten oordeel Tegen de oudsten, tegen de vorsten van zijn volk: Gij hebt de wijngaard gestolen, De buit der armen in uw huizen gesleept;

Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.

15 Met welk recht vertrapt ge mijn volk, verschopt ge den arme, Is de godsspraak des Heren, van Jahweh der heirscharen!

Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth?

16 En Jahweh spreekt: Omdat de dochters van Sion zo trots zijn, Rondlopen met het hoofd in de nek, En met lonkende ogen, Met trippelende pasjes, Met rinkelende ringen aan haar voeten:

Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;

17 Daarom scheert de Heer de schedel van Sions dochters kaal, Zal Jahweh haar schaamte ontbloten.

Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår.

18 Op die dag neemt Jahweh de sieraden weg: Voetringen, zonnen en maantjes,

På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,

19 Oorbellen, ketens en sluiers,

Kedjor, armspänne, hufvor,

20 Hoofddoeken, armbanden, linten en flesjes,

Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,

21 Amuletten, halssnoer en ringen,

Ringar, ännespann,

22 Feestkleren, mantels en doeken,

Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,

23 Tasjes en spiegels, Kapsels, mutsen en sjaals.

Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.

24 En dan zal het wezen: In plaats van balsemgeur, stank: Voor gordel, een strop; Voor haarvlechten, schurft; Voor statie, een zak; Voor schoonheid, een brandmerk!

Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.

25 Uw mannen zullen vallen door het zwaard, Uw helden door krijg;

Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.

26 Dan zullen ze klagen en rouwen onder haar poorten, En eenzaam zitten op de grond.

Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.