Salme 81

1 (Til Sangmesteren. Al-haggittit. Af Asaf.) Jubler for Gud, vor Styrke, råb af fryd for Jakobs Gud,

På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

2 istem Lovsang, lad Pauken lyde, den liflige Citer og Harpen;

Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

3 stød i Hornet på Nymånedagen, ved Fuldmåneskin på vor Højtidsdag!

Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

4 Thi det er Lov i Israel, et Bud fra Jakobs Gud;

Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

5 han gjorde det til en Vedtægt i Josef, da han drog ud fra Ægypten, hvor han hørte et Sprog, han ikke kendte.

Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

6 "Jeg fried hans Skulder for Byrden, hans Hænder slap fri for Kurven.

Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

7 I Nøden råbte du, og jeg frelste dig, jeg svarede dig i Tordenens Skjul, jeg prøvede dig ved Meribas Vande. (Sela)

Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

8 Hør, mit Folk, jeg vil vidne for dig, Israel, ak, om du hørte mig!

Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

9 En fremmed Gud må ej findes hos dig, tilbed ikke andres Gud!

Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

10 Jeg, HERREN, jeg er din Gud! som førte dig op fra Ægypten; luk din Mund vidt op, og jeg vil fylde den!

Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

11 Men mit Folk vilde ikke høre min Røst, Israel lød mig ikke.

Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

12 Da lod jeg dem fare i deres Stivsind, de vandrede efter deres egne Råd.

Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

13 Ak, vilde mit Folk dog høre mig, Israel gå mine Veje!

Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

14 Da kued jeg snart deres Fjender, vendte min Hånd mod deres Uvenner!

Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

15 Deres Avindsmænd skulde falde og gå til Grunde for evigt;

Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

16 jeg nærede dig med Hvedens Fedme, mættede dig med Honning fra Klippen!"

Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.