Salme 69
1 (Til Sangmesteren. Til Liljerne. Af David.) Frels mig Gud, thi Vandene når mig til Sjælen,
För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2 jeg er sunket i bundløst Dynd, hvor der intet Fodfæste er, kommet i Vandenes Dyb, og Strømmen går over mig;
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3 træt har jeg skreget mig, Struben brænder, mit Øje er mat af at bie på min Gud;
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4 flere end mit Hoveds Hår er de, der hader mig uden Grund, mange er de, som vil mig til Livs, uden Skel er mig fjendske; hvad jeg ikke har ranet, skal jeg dog erstatte!
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5 Gud, du kender min Dårskab, min Skyld er ej skjult for dig.
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6 Lad mig ej bringe Skam over dem, som bier på dig, o Herre, Hærskarers HERRE, lad mig ej bringe Skændsel over dem der søger dig, Israels Gud!
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7 Thi for din Skyld bærer jeg Spot, mit Åsyn dækkes af Skændsel;
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8 fremmed er jeg for mine Brødre en Udlænding for min Moders Sønner.
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9 Thi Nidkærhed for dit Hus har fortæret mig, Spotten mod dig er faldet på mig:
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10 jeg spæged min Sjæl med Faste, og det blev mig til Spot;
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11 i Sæk har jeg klædt mig, jeg blev dem et Mundheld.
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12 De, der sidder i Porten, taler om mig, ved Drikkelagene synger de om mig.
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13 Men jeg beder, HERRE, til dig i Nådens Tid, o Gud, i din store Miskundhed svare du mig!
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14 Frels mig med din trofaste Hjælp fra Dyndet, at jeg ikke skal synke; red mig fra dem, der hader mig, fra Vandenes Dyb,
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15 lad Strømmen ikke gå over mig; lad Dybet ikke sluge mig eller Brønden lukke sig over mig.
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16 Svar mig, HERRE, thi god er din Nåde, vend dig til mig efter din store Barmhjertighed;
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17 dit Åsyn skjule du ej for din Tjener, thi jeg er i Våde, skynd dig og svar mig;
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18 kom til min Sjæl og løs den, fri mig for mine Fjenders Skyld!
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19 Du ved, hvorledes jeg smædes og bærer Skam og Skændsel; du har Rede på alle mine Fjender.
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20 Spot har ulægeligt knust mit Hjerte; jeg bied forgæves på Medynk, på Trøstere uden at finde;
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21 de gav mig Malurt at spise og slukked min Tørst med Eddike.
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22 Lad Bordet foran dem blive en Snare, deres Takofre blive en Fælde;
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23 lad Øjnene slukkes, så Synet svigter, lad Lænderne altid vakle!
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24 Din Vrede udøse du over dem din glødende Harme nå dem;
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25 deres Teltlejr blive et Øde, og ingen bo i deres Telte!
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26 Thi de forfølger den, du slog, og øger Smerten for dem, du såred.
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27 Tilregn dem hver eneste Brøde lad dem ikke få Del i din Retfærd;
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28 lad dem slettes af Livets Bog, ej optegnes blandt de retfærdige!
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29 Men mig, som er arm og lidende, bjærge din Frelse, o Gud!
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
30 Jeg vil prise Guds Navn med Sang og ophøje ham med Tak;
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31 det er mer for HERREN end Okser end Tyre med Horn og Klove!
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
32 Når de ydmyge ser det, glæder de sig; I, som søger Gud, eders Hjerte oplives!
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
33 Thi HERREN låner de fattige Øre, han agter ej fangne Venner ringe.
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
34 Himmel og Jord skal prise ham, Havet og alt, hvad der rører sig der;
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
35 thi Gud vil frelse Zion og opbygge Judas Byer; der skal de bo og tage det i Eje;
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
36 hans Tjeneres Afkom skal arve det, de, der elsker hans Navn, skal bo deri.
Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
