Salme 62

1 (Til sangmesteren. Til Jedutun. En salme af David.) Min Sjæl er Stille for Gud alene, min Frelse kommer fra ham;

En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.

2 ja, han er min Klippe, min Frelse, mit Værn, jeg skal ikke rokkes meget.

Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.

3 Hvor længe stormer I løs på en Mand, - alle slår I ham ned - som på en hældende Væg, en faldende Mur?

Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?

4 Ja, de oplægger Råd om at styrte ham fra hans Højhed. De elsker Løgn, velsigner med Munden, men forbander i deres Indre. (Sela)

De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)

5 Vær stille hos Gud alene, min Sjæl, thi fra ham kommer mit Håb;

Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.

6 ja, han er min Klippe, min Frelse, mit Værn, jeg skal ikke rokkes.

Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.

7 Hos Gud er min Hjælp og min Ære, min stærke Klippe, min Tilflugt har jeg i Gud;

När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.

8 stol på ham, al Folkets Forsamling, udøs for ham eders Hjerte, Gud er vor Tilflugt. (Sela)

Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)

9 Kun Tomhed er Mennesker, Mænd en Løgn, på Vægtskålen vipper de op, de er Tomhed til Hobe.

Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.

10 Forlad eder ikke på vold, lad jer ikke blænde af Ran; om Rigdommen vokser, agt ikke derpå!

Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.

11 Een Gang talede Gud, to Gange hørte jeg det: at Magten er Guds,

Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.

12 Og Miskundhed er hos dig, o Herre. Thi enhver gengælder du efter hans Gerning.

Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.