Salme 18
1 (Til sangmesteren. Af HERRENS tjener David, som sang HERREN denne sang, dengang HERREN havde frelst ham af alle hans fjenders og af Sauls hånd. Han sang: ) HERRE, jeg har dig hjerteligt kær, min Styrke!
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 HERRE, min Klippe, min Borg. min Befrier, min Gud, mit Bjerg, hvortil jeg tyr, mit Skjold, mit Frelseshorn, mit Værn!
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 Jeg påkalder HERREN, den Højlovede, og frelses fra mine Fjender.
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 Dødens Reb omsluttede mig, Ødelæggelsens Strømme forfærdede mig,
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
6 i min Vånde påkaldte jeg HERREN og råbte til min Gud. Han hørte min Røst fra sin Helligdom, mit Råb fandt ind til hans Ører!
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 Da rystede Jorden og skjalv, Bjergenes Grundvolde bæved og rysted, thi hans Vrede blussede op.
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 Røg for ud af hans Næse, fortærende Ild af hans Mund, Gløder gnistrede fra ham.
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 Han sænkede Himlen, steg ned med Skymulm under sine Fødder;
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 båret af Keruber fløj han, svæved på Vindens Vinger;
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 han omgav sig med Mulm som en Bolig, mørke Vandmasser, vandfyldte Skyer.
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 Fra Glansen foran ham for der Hagl og Ildgløder gennem hans Skyer.
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 HERREN tordnede fra Himlen, den Højeste lod høre sin Røst, Hagl og Ildgløder.
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 Han udslyngede Pile, adsplittede dem, Lyn i Mængde og skræmmede dem.
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 Vandenes Bund kom til Syne, Jordens Grundvolde blottedes ved din Trusel, HERRE, for din Vredes Pust.
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 Han udrakte Hånden fra det høje og greb mig, drog mig op af de vældige Vande,
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 frelste mig fra mine mægtige Fjender, fra mine Avindsmænd; de var mig for stærke.
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 På min Ulykkes Dag faldt de over mig, men HERREN blev mig til Værn.
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 Han førte mig ud i åbent Land, han frelste mig, thi han havde Behag i mig.
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 HERREN gengældte mig efter min Retfærd, lønned mig efter mine Hænders Uskyld;
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 thi jeg holdt mig til HERRENs Veje, svigted i Gudløshed ikke min Gud
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 hans Bud stod mig alle for Øje, hans Lov skød jeg ikke fra mig.
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 Ustraffelig var jeg for ham og vogtede mig for Brøde.
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 HERREN lønned mig efter min Retfærd, mine Hænders Uskyld, som stod ham for Øje!
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 Du viser dig from mod den fromme, retsindig mod den retsindige,
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 du viser dig ren mod den rene og vrang mod den svigefulde.
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 De arme giver du Frelse, hovmodiges Øjne Skam!
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 Ja, min Lampe lader du lyse, HERRE, min Gud opklarer mit Mørke.
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 Thi ved din Hjælp søndrer jeg Mure, ved min Guds Hjælp springer jeg over Volde.
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 Fuldkommen er Guds Vej, lutret er HERRENs Ord. Han er et Skjold for alle, der sætter deres Lid til ham.
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 Ja, hvem er Gud uden HERREN, hvem er en Klippe uden vor Gud,
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 den Gud, der omgjorded mig med Kraft, jævnede Vejen for mig,
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 gjorde mine Fødder som Hindens og gav mig Fodfæste på Højene,
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 oplærte min Hånd til Krig, så mine Arme spændte Kobberbuen!
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 Du gav mig din Frelses Skjold, din højre støttede mig, din Nedladelse gjorde mig stor;
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 du skaffede Plads for mine Skridt, mine Ankler vaklede ikke.
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 Jeg jog mine Fjender, indhentede dem, vendte først om, da de var gjort til intet,
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 slog dem ned, så de ej kunde rejse sig, men lå faldne under min Fod.
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 Du omgjorded mig med Kraft til Kampen, mine Modstandere tvang du i Knæ for mig;
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 du slog mine Fjender på Flugt, mine Avindsmænd rydded jeg af Vejen.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 De råbte, men ingen hjalp, til HERREN, han svared dem ikke.
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 Jeg knuste dem som Støv for Vinden, fejed dem bort som Gadeskarn.
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Du friede mig af Folkekampe, du satte mig til Folkeslags Høvding; nu tjener mig ukendte Folk;
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 hører de om mig, lyder de mig, Udlandets Sønner kryber for mig;
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 Udlandets Sønner vansmægter, slæber sig frem af deres Skjul.
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 HERREN lever, højlovet min Klippe, ophøjet være min Frelses Gud,
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 den Gud, som giver mig Hævn, tvinger Folkeslag under min Fod
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 og frier mig fra mine vrede Fjender! Du ophøjer mig over mine Modstandere, fra Voldsmænd frelser du mig.
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 HERRE, derfor priser jeg dig blandt Folkene og lovsynger dit Navn,
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
50 du, som kraftig hjælper din Konge og viser din Salvede Miskundhed, David og hans Æt evindelig.
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
