Salme 106

1 Halleluja! Lov Herren, thi han er god, thi hans miskundhed varer evindelig!

Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

2 Hvo kan opregne Herrens vældige gerninger, finde ord til at kundgøre al hans pris?

Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

3 Salige de, der holder på ret, som altid øver retfærdighed!

Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

4 Husk os, Herre, når dit folk finder nåde, lad os få godt af din frelse,

Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

5 at vi må se dine udvalgtes lykke, glæde os ved dit folks glæde og med din arvelod prise vor lykke!

Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

6 Vi syndede som vore Fædre, handlede ilde og gudløst.

Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

7 Vore Fædre i Ægypten ænsede ej dine Undere, kom ikke din store Miskundhed i Hu, stod den Højeste imod ved det røde Hav.

Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

8 Dog frelste han dem for sit Navns Skyld, for at gøre sin Vælde kendt;

Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

9 han trued det røde Hav, og det tørrede ud, han førte dem gennem Dybet som gennem en Ørk;

Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

10 han fried dem af deres Avindsmænds Hånd og udløste dem fra Fjendens Hånd;

Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

11 Vandet skjulte dem, som trængte dem, ikke een blev tilbage af dem;

Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

12 da troede de på hans Ord og kvad en Sang til hans Pris.

Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

13 Men de glemte snart hans Gerninger, biede ej på hans Råd;

Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

14 de grebes af Attrå i Ørkenen, i Ødemarken fristed de Gud;

Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

15 så gav han dem det, de kræved og sendte dem Lede i Sjælen.

Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

16 De bar Avind mod Moses i Lejren, mod Aron, HERRENs hellige;

Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

17 Jorden åbned sig, slugte Datan, lukked sig over Abirams Flok;

Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

18 Ilden rasede i deres Flok, Luen brændte de gudløse op.

Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

19 De lavede en Kalv ved Horeb og tilbad det støbte Billed;

De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

20 de byttede deres Herlighed bort for et Billed af en Okse, hvis Føde er Græs;

Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

21 de glemte Gud, deres Frelser, som øvede store Ting i Ægypten,

De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

22 Undere i Kamiternes Land, frygtelige Ting ved det røde Hav.

Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

23 Da tænkte han på at udrydde dem, men Moses, hans udvalgte Mand, stilled sig i Gabet for hans Åsyn for at hindre, at hans Vrede lagde øde.

Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

24 De vraged det yndige Land og troede ikke hans Ord,

Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

25 men knurrede i deres Telte og hørte ikke på HERREN;

Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

26 da løfted han Hånden og svor at lade dem falde i Ørkenen,

Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

27 splitte deres Sæd blandt Folkene, sprede dem rundt i Landene.

Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

28 De holdt til med Ba'al-Peor og åd af de dødes Ofre;

Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

29 de krænked ham med deres Gerninger, og Plage brød løs iblandt dem.

Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

30 Da stod Pinehas frem og holdt Dom, og Plagen blev bragt til at standse,

Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

31 og det regnedes ham til Retfærdighed fra Slægt til Slægt, evindelig.

Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

32 De vakte hans Vrede ved Meribas Vand, og for deres Skyld gik det Moses ilde;

Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

33 thi de stod hans Ånd imod, og han talte uoverlagte Ord.

Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

34 De udryddede ikke de Folk, som HERREN havde sagt, de skulde,

De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

35 med Hedninger blandede de sig og gjorde deres Gerninger efter;

Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

36 deres Gudebilleder dyrkede de, og disse blev dem en Snare;

Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

37 til Dæmonerne ofrede de, og det både Sønner og Døtre;

Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

38 de udgød uskyldigt Blod, deres Sønners og Døtres Blod, som de ofred til Kana'ans Guder, og Landet blev smittet ved Blod;

Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

39 de blev urene ved deres Gerninger, bolede ved deres idrætter.

Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

40 Da blev HERREN vred på sit Folk og væmmedes ved sin Arv;

Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

41 han gav dem i Folkenes Hånd, deres Avindsmænd blev deres Herrer;

Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

42 deres Fjendervoldte dem Trængsel, de kuedes under deres Hånd.

Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

43 Han frelste dem Gang på Gang, men de stod egensindigt imod og sygnede hen i Brøden;

Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

44 dog så han til dem i Trængslen, så snart han hørte dem klage;

Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

45 han kom sin Pagt i Hu og ynkedes efter sin store Miskundhed;

Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

46 han lod dem finde Barmhjertighed hos alle, der tog dem til Fange.

Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

47 Frels os, HERRE vor Gud, du samle os sammen fra Folkene, at vi må love dit hellige Navn, med Stolthed synge din Pris.

Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

48 Lovet være HERREN, Israels Gud, fra Evighed og til Evighed! Og alt Folket svare Amen!

Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.