Ordsprogene 8

1 Mon ikke Visdommen kalder, løfter Indsigten ikke sin røst?

Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

2 Oppe på Høje ved Vejen, ved Korsveje træder den frem;

Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

3 ved Porte, ved Byens Udgang, ved Dørenes Indgang råber den:

Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

4 Jeg kalder på eder, I Mænd, løfter min Røst til Menneskens Børn.

O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

5 I tankeløse, vind jer dog Klogskab, I Tåber, så få dog Forstand!

Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

6 Hør, thi jeg fører ædel Tale, åbner mine Læber med retvise Ord;

Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

7 ja, Sandhed taler min Gane, gudløse Læber er mig en Gru.

Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

8 Rette er alle Ord af min Mund, intet er falskt eller vrangt;

All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

9 de er alle ligetil for den kloge, retvise for dem der vandt Indsigt

De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

10 Tag ved Lære, tag ikke mod Sølv, tag mod Kundskab fremfor udsøgt Guld;

Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

11 thi Visdom er bedre end Perler, ingen Skatte opvejer den

Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

12 Jeg, Visdom, er Klogskabs Nabo og råder over Kundskab og Kløgt.

Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

13 HERRENs Frygt er Had til det onde. Jeg hader Hovmod og Stolthed, den onde Vej og den falske Mund.

Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

14 Jeg ejer Råd og Visdom, jeg har Forstand, jeg har Styrke.

Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

15 Ved mig kan Konger styre og Styresmænd give retfærdige Love;

Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

16 ved mig kan Fyrster råde og Stormænd dømme Jorden.

Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

17 Jeg elsker dem, der elsker mig, og de, der søger mig, finder mig.

Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

18 Hos mig er der Rigdom og Ære, ældgammelt Gods og Retfærd.

Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

19 Min Frugt er bedre end Guld og Malme, min Afgrøde bedre end kosteligt Sølv.

Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

20 Jeg vandrer på Retfærds Vej. midt hen ad Rettens Stier

Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

21 for at tildele dem, der elsker mig, Gods og fylde deres Forrådshuse.

Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

22 Mig skabte HERREN først blandt sine Værker, i Urtid, førend han skabte andet;

Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

23 jeg blev frembragt i Evigheden, i Begyndelsen, i Jordens tidligste Tider;

Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

24 jeg fødtes, før Verdensdybet var til, før Kilderne, Vandenes Væld, var til;

Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

25 førend Bjergene sænkedes, før Højene fødtes jeg,

Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

26 førend han skabte Jord og Marker, det første af Jordsmonnets Støv.

Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

27 Da han grundfæsted Himlen, var jeg hos ham, da han satte Hvælv over Verdensdybet.

Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

28 Da han fæstede Skyerne oventil og gav Verdensdybets Kilder deres faste Sted,

Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

29 da han satte Havet en Grænse, at Vandene ej skulde bryde hans Lov, da han lagde Jordens Grundvold,

Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

30 da var jeg Fosterbarn hos ham, hans Glæde Dag efter Dag; for hans Åsyn leged jeg altid,

Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

31 leged på hans vide Jord og havde min Glæde af Menneskens Børn.

Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

32 Og nu, I Sønner, hør mig! Vel den, der vogter på mine Veje!

Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

33 Hør på Tugt og bliv vise, lad ikke hånt derom!

Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

34 Lykkelig den, der hører på mig, så han daglig våger ved mine Døre og vogter på mine Dørstolper.

Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

35 Thi den, der ftnder mig; finder Liv og opnår Yndest hos HERREN;

Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

36 men den, som mister mig, skader sig selv; enhver, som hader mig, elsker Døden.

Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.