Ordsprogene 11

1 Falske Vægtskåle er HERREN en gru, fuldvvægtigt Lod er efter hans Sind.

Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.

2 Kommer Hovmod, kommer og Skændsel, men med ydmyge følger der Visdom.

Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.

3 Retsindiges Uskyld leder dem trygt, troløses falskhed lægger dem øde.

Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.

4 Ej hjælper Rigdom på Vredens Dag, men Retfærd redder fra Døden.

Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.

5 Den lydefris Retfærd jævner hans Vej, for sin Gudløshed falder den gudløse.

Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.

6 Retsindiges Retfærd bringer dem Frelse, troløse fanges i egen Attrå.

De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.

7 Ved Døden brister den gudløses Håb, Dårers Forventning brister.

När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.

8 Den retfærdige fries af Trængsel, den gudløse kommer i hans Sted.

Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.

9 Med sin Mund lægger vanhellig Næsten øde, retfærdige fries ved Kundskab.

Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.

10 Ved retfærdiges Lykke jubler en By, der er Fryd ved gudløses Undergang.

En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.

11 Ved retsindiges Velsignelse rejser en By sig, den styrtes i Grus ved gudløses Mund.

Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.

12 Mand uden Vid ser ned på sin Næste, hvo, som har Indsigt, tier.

Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.

13 Bagtaleren røber, hvad ham er betroet, den pålidelige skjuler Sagen.

En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.

14 Uden Styre står et Folk for Fald, vel står det til, hvor mange giver Råd.

Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.

15 Den går det ilde, som borger for andre, tryg er den, der hader Håndslag.

Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.

16 Yndefuld Kvinde vinder Manden Ære; hader hun Retsind, volder hun Skændsel. De lade må savne Gods, flittige vinder sig Rigdom.

Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.

17 Kærlig Mand gør vel mod sin Sjæl, den grumme er hård ved sit eget Kød.

En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.

18 Den gudløse skaber kun skuffende Vinding, hvo Retfærd sår, får virkelig Løn.

De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.

19 At hige efter Retfærd er Liv, at jage efter ondt er Død.

Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.

20 De svigefulde er HERREN en Gru, hans Velbehag ejer, hvo lydefrit vandrer.

Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.

21 Visselig undgår den onde ej Straf, de retfærdiges Æt går fri.

Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.

22 Som Guldring i Svinetryne er fager Kvinde, der ikke kan skønne.

En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.

23 Retfærdiges Ønske bliver kun til Lykke, gudløse har kun Vrede i Vente.

De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.

24 En strør om sig og gør dog Fremgang, en anden nægter sig alt og mangler.

Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.

25 Gavmild Sjæl bliver mæt; hvo andre kvæger, kvæges og selv.

Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.

26 Hvo Kornet gemmer, ham bander Folket, Velsignelse kommer over den, som sælger.

Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.

27 Hvo der jager efter godt, han søger efter Yndest, hvo der higer efter ondt, ham kommer det over.

Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.

28 Hvo der stoler på sin Rigdom, falder, retfærdige grønnes som Løv.

Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.

29 Den, der øder sit Hus, høster Vind, Dåre bliver Vismands Træl.

Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.

30 Retfærds Frugt er et Livets Træ, Vismand indfanger Sjæle.

Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.

31 En retfærdig reddes med Nød og næppe, endsige en gudløs, en, der synder.

Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?