< Esajas 8 >

1 Og HERREN sagde til mig: "Tag dig en stor Tavle og skriv derpå med Menneskeskrift: Hurtigt-Bytte, Hastigt-Rov!,
Hahoi, BAWIPA ni, ca thut nahane a phen kalen e buet touh lat nateh, Maher-shalal-hash-baz telah ca cung hoi thut loe ati. Hot hateh, hno lawpnae hoi karangpoung lah raphoe haw tinae doeh.
2 Og tag mig pålidelige Vidner, Præsten Urija og Zekarja, Jeberekjahus Søn!"
Hat toteh, kapanuekkhaikung lah ao nahanlah, yuemkamcu e kahni touh, vaihma Uriah hoi Jeberkhiah capa Zekhariah tinaw hah ka kaw toe.
3 Og jeg nærmede mig Profetinden, og hun blev frugtsommelig og fødte en Søn. Så sagde HERREN til mig: "Kald ham Hurtigt-Bytte, Hastigt-Rov!
Hathnukkhu, profetnu koe ka cei teh camo a von teh, ca tongpa a khe. BAWIPA ni a min teh, Maher-sahalal-hash-baz phung loe ati.
4 Thi før Drengen kan sige Fader og Moder, skal Rigdommene fra Damaskus og Byttet fra Samaria bringes til Assyrerkongen!"
Bangkongtetpawiteh, hote camo ni anu apa telah a kaw thai hoehnahlan, Damaskas e bawinae hnopai hoi Samaria koe lawp e hnopainaw teh, Assiria siangpahrang ni koung na lawp awh han ati.
5 Fremdeles sagde HERREN til mig:
Hahoi, BAWIPA ni, hete taminaw ni yutyut kalawng e Shiloh palang hah a pahnawt awh teh,
6 Eftersom dette Folk lader hånt om Siloas sagte rindende Vande i Angst for Bezin og Remaljas Søn,
Rezin hoi Remaliah capanaw koe a lunghawi awh dawkvah,
7 se, så lader Herren Flodens Vande, de vældige, store, oversvømme dem, Assyrerkongen og al hans Herlighed; over alle sine Bredder skal den gå, trænge ud over alle sine Diger,
ransahu hoi cungtalah Assiria siangpahrang a thakaawmpounge palang tui hoi ahnimanaw teh koung ka ramuk sak han. Hote tui ni palang tuiko hoi rangoum pueng dawk muen kawi vaiteh,
8 styrte ind i Juda, skylle over, vælte frem og nå til Halsen; og dens udbredte Vinger skal fylde dit Land, så vidt det når Immanuel!
Judah ram muen the vaiteh, lahuen totouh a ramuk han. A ratheinaw hah kadai vaiteh a ram hah koung a ramuk han. Oe Immanuel, telah ati.
9 I Folkeslag, mærk jer det med Rædsel, lyt til, alle fjerne Lande: Rust jer, I skal ræddes, rust jer, I skal ræddes.
Oe taminaw, kamkhueng awh nateh taket awh haw. Ram hlanae koe e taminaw, na hnâpakeng awh haw. Taran kâtuk hanelah, kârakueng awh nateh, taket awh haw.
10 Læg Råd op, det skal dog briste, gør Aftale, det slår dog fejl, thi - Immanuel!
Kâpan awh haw, na pouknae teh banglahai tho mahoeh. Lawk tâtueng awh haw, cak mahoeh. Bangkongtetpawiteh, Cathut teh kaimouh hoi ao.
11 Thi så sagde HERREN til mig, da hans Hånd greb mig med Vælde, og han advarede mig mod at vandre på dette Folks Vej:
Hete miphunnaw ni a dawn awh e lamthung ka dawn hoeh nahanlah BAWIPA ni lawk na dei pouh e teh,
12 Kald ikke alt Sammensværgelse, hvad dette Folk kalder Sammensværgelse, frygt ikke, hvad det frygter, og ræddes ikke!
hete taminaw e kamkhuengnae koe kamkhueng van hanh. Ahnimouh ni a taki awh e hah taket van hanh, puen awh hanh.
13 Hærskarers HERRE, ham skal I holde hellig, han skal være eders Frygt, han skal være eders Rædsel.
Rasahu BAWIPA hah bari awh. Ahni dueng maha taket awh nateh, puen awh.
14 Han bliver en Helligdom, en Anstødssten og en Klippe til Fald for begge Israels Huse og en Snare og et Fangegarn for Jerusalems Indbyggere,
Hottelah na sak pawiteh, ahni teh, nang ni na kângue e lah awm vaiteh, Isarel ram thung kaawm naw hoi Jerusalem kho thung kaawm naw hanelah, rawpnae talung, kamthuinae talung tangkhek hoi karap lah ao han.
15 og mange iblandt dem skal snuble, falde og kvæstes, fanges og bindes.
Hahoi hawvah tami kapap ni a kamthui awh han. Rawm awh vaiteh a rek awh han. Kâman awh vaiteh man lah ao awh han.
16 Bind Vidnesbyrdet til og sæt Segl for Læren i mine disciples Sind!
Hete lawkpanuesaknae hah ka hnukkâbangnaw koe tangoung nateh kâlawk hah tacikkin haw.
17 Jeg bier på HERREN, han, som dølger sit Åsyn for Jakobs Hus, til ham står mit Håb:
Jakop imthung koe minhmai ka hrawk e BAWIPA hah kai niteh, ka ngaihawi han.
18 Se, jeg og de Børn, HERREN gav mig, er Varsler og Tegn i Israel fra Hærskarers HERRE, som bor på Zions Bjerg.
Kai hoi BAWIPA ni na poe e camonaw heh, Zion mon kaawm e ransahu BAWIPA koehoi e Isarelnaw hanelah, mitnoutnae hoi noutnae lah ao.
19 Og siger de til eder: "Søg Genfærdene og Ånderne, som hvisker og mumler!" skal et Folk ikke søge sin Gud, skal man søge de døde for de levende?
Lawk duemduem hoi sipsap sipsap ka dei e kutkhetkathoumnaw hoi khueyuenaw koe cet awh tet awh pawiteh, taminaw ni amamae Cathut koe pacei kawi nahoehmaw. Kahringnaw ni kadoutnaw koe pacei kawi na maw.
20 Nej! Til Læren og Vidnesbyrdet! Således skal visselig de komme til at tale, som nu er uden Morgenrøde.
Cangkhainae hoi lawkpanuesaknae hah thai awh haw. Ahnimouh ni a dei awh e teh, lawk dawk nahoeh pawiteh, ahnimouh koe khodai hoeh rah.
21 Han skal vanke om i Landet, trykket og hungrig. Og når han hungrer, skal han blive rasende og bande sin Konge og sin Gud. Vender han sig til det høje,
Ram thungvah, lungpout hoi vonhlam hoi a kâva awh han. A vonhlam awh toteh, mahoima runae a kâpoe awh vaiteh, amamae siangpahrang hoi amamae Cathut hah thoebo awh.
22 eller skuer han ud over Jorden, se da er der Trængsel og Mørke, knugende Mulm; i Bælgmørke er han stødt ud.
Hahoi, kahlun lah a moung awh han. Talai lah a khet awh nakunghai, runae hoi hmonae duenghoi akawi. Angnae ohoehnae koe, khohmo thung doeh kâen awh tih toe.

< Esajas 8 >