2 Samuelova 22
1 Mluvil pak David Hospodinu slova písně této v ten den, když ho vysvobodil Hospodin z ruky všech nepřátel jeho, i z ruky Saulovy.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 A řekl: Hospodin skála má a hrad můj, i vysvoboditel můj se mnou.
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Bůh skála má, doufati budu v něho; štít můj a roh spasení mého, vyvýšení mé a útočiště mé, spasitel můj, kterýž od násilí vysvobozuje mne.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Chvály hodného vzýval jsem Hospodina, a od nepřátel svých vysvobozen jsem.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Nebo obklíčily mne byly úzkosti smrti, a proudové bezbožných předěsili mne.
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 V úzkosti své vzýval jsem Hospodina, a k Bohu svému volal jsem, i vyslyšel z chrámu svého hlas můj, a křik můj přišel v uši jeho.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Tedy pohnula se a zatřásla země, základové nebes pohnuli se, a třásli se pro rozhněvání jeho.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Dým vycházel z chřípí jeho, a oheň zžírající z úst jeho, od něhož se uhlí roznítilo.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Nakloniv nebes, sstoupil, a mrákota byla pod nohami jeho.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 I vsedl na cherubín a letěl, a spatřín jest na peří větrovém.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Položil temnosti vůkol sebe jako stany, shrnutí vod, oblaky husté.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Od blesku oblíčeje jeho rozpálilo se uhlí řeřavé.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Hřímal s nebes Hospodin, a Nejvyšší vydal zvuk svůj.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Vystřelil i střely, kterýmiž je rozptýlil, a blýskání, jímž je porazil.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 I ukázaly se hlubiny mořské, a odkryti jsou základové okršlku, pro zůřivé kárání Hospodinovo, pro dmýchání větru chřípí jeho.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Poslav s výsosti, přijal mne, vytáhl mne z vod velikých.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Vysvobodil mne od nepřítele mého silného, od těch, kteříž mne nenáviděli, ačkoli silnější mne byli.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 Předstihli mne v den trápení mého, ale Hospodin byl mi podpora.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Kterýž vyvedl mne na prostranství, vysvobodil mne, nebo sobě oblíbil mne.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Odplatil mi Hospodin podlé spravedlnosti mé, podlé čistoty rukou mých odplatil mi.
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 Nebo jsem ostříhal cest Hospodinových, aniž jsem se bezbožně strhl Boha svého.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 Všickni zajisté soudové jeho jsou před oblíčejem mým, aniž jsem od kterých ustanovení jeho odstoupil.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 A tak byv dokonalý před ním, šetřil jsem, abych se nedopustil nepravosti.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Protož odplatil mi Hospodin podlé spravedlnosti mé, vedlé čistoty mé před očima jeho.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Ty, Pane, s milosrdným milosrdně nakládáš, a k upřímému upřímě se máš.
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 K sprostnému sprostně se ukazuješ, a s převráceným převráceně zacházíš.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Lid pak ssoužený vysvobozuješ, ale před vysokomyslnými oči své sklopuješ.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Ty zajisté jsi svíce má, ó Hospodine. Hospodin jistě osvěcuje temnosti mé.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Nebo v tobě proběhl jsem vojska, v Bohu svém přeskočil jsem zed.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Toho Boha silného cesta jest dokonalá, výmluvnosti Hospodinovy přečištěné; onť jest štít všech, kteříž doufají v něho.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Nebo kdo jest Bohem kromě Hospodina? A kdo jest skalou kromě Boha našeho?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Bůh jest síla má i vojska mého, onť působí volnou cestu mou.
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Činí nohy mé jako laní, a na vysokých místech mých postavuje mne.
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 Cvičí ruce mé k boji, tak že lámi lučiště ocelivá rukama svýma.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Nebo dal mi štít spasení svého, a dobrotivost jeho zvelebila mne.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Rozšířil kroky mé pode mnou, aby se nepodvrtly nohy mé.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Honil jsem nepřátely své a zahladil jsem je, aniž jsem se navrátil, dokudž jsem jich nevyplénil.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Docela jsem je vyhubil a sprobodal jsem je, tak že nepovstanou; i padli pod nohy mé.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Ty zajisté, Bože, přepásals mne udatností k boji, porazils pode mne ty, kteříž povstávají proti mně.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Nýbrž dals mi šíji nepřátel mých, těch, kteříž v nenávisti měli mne, a vyplénil jsem je.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Ohlédali se, ale nebyl, kdo by vysvobodil, k Hospodinu, ale nevyslyšel jich.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 I potřel jsem je jako prach země, jako bláto na ulicích potlačil a rozptýlil jsem je.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Ty jsi mne vytrhl z různic lidu mého, zachovals mne, abych byl za hlavu národům; lid neznámý mně sloužil.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Cizozemci lhali mi, a jakž zaslechli, uposlechli mne.
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Cizozemci svadli, a třásli se i v ohradách svých.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Živť jest Hospodin, a požehnaná skála má; protož ať jest vyvyšován Bůh, skála spasení mého,
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Bůh silný, kterýž dává mi pomsty a podmaňuje mi lidi.
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 Vyvodíš mne z prostřed nepřátel mých, a nad povstávajícími proti mně vyvyšuješ mne, člověka nepravého mne zbavuješ.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Protož chváliti tě budu, Hospodine, mezi národy, a jménu tvému žalmy zpívati budu.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 Onť jest hrad jistého spasení krále svého, a ten, kterýž činí milosrdenství pomazanému svému Davidovi, i semeni jeho až na věky.
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
