ⳘⲀⲦⲐⲈⲞⲚ 18
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 ⲅ̅ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ϩⲁⲙⲏⲛ ϯϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲏⲧⲛ ϫⲉ ⲉⲓ ⲙⲏⲧⲓ ⲛⲧⲉⲧⲛⲕⲉⲧ ⲧⲏⲩⲧⲛ ⲛⲧⲉⲧⲛⲣ ⲑⲉ ⲛⲛⲉⲓϣⲏⲣⲉ ϣⲏⲙ ⲛⲛⲉⲧⲛⲃⲱⲕ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲧⲙⲛⲧⲣⲣⲟ ⲛⲙⲡⲏⲩⲉ
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 ⲋ̅ ⲡⲉⲧⲛⲁⲥⲕⲁⲛⲇⲁⲗⲓⲍⲉ ⲇⲉ ⲛⲟⲩⲁ ⲛⲛⲉⲓⲕⲟⲩⲓ ⲉⲧⲡⲓⲥⲧⲉⲩⲉ ⲉⲣⲟⲓ ⲥⲉⲣⲛⲟϥⲣⲉ ⲛⲁϥ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲩⲉⲙⲟⲩⲣ ⲛⲟⲩⲱⲛⲉ ⲛⲥⲓⲕⲉ ⲉⲡⲉϥⲙⲁⲕϩ ⲛⲥⲉⲟⲙⲥϥ ϩⲣⲁⲓ ϩⲙ ⲡⲡⲉⲗⲁⲅⲟⲥ ⲛⲧⲉⲑⲁⲗⲁⲥⲥⲁ
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 ⲍ̅ ⲟⲩⲟⲓ ⲙⲡⲕⲟⲥⲙⲟⲥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲉⲥⲕⲁⲛⲇⲁⲗⲟⲛ ⲁⲛⲁⲅⲕⲏ ⲅⲁⲣ ⲉⲧⲣⲉⲛⲉⲥⲕⲁⲛⲇⲁⲗⲟⲛ ⲉⲓ ⲡⲗⲏⲛ ⲟⲩⲟⲓ ⲙⲡⲣⲱⲙⲉ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲡⲉⲧⲉⲣⲉ ⲡⲉⲥⲕⲁⲛⲇⲁⲗⲟⲛ ⲛⲏⲩ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲟⲟⲧϥ
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 ⲏ̅ ⲉϣϫⲉ ⲧⲉⲕϭⲓϫ ⲏ ⲧⲉⲕⲟⲩⲉⲣⲏⲧⲉ ⲥⲕⲁⲛⲇⲁⲗⲓⲍⲉ ⲙⲙⲟⲕ ϣⲁⲁⲧⲥ ⲛⲅⲛⲟϫⲥ ⲛⲥⲁⲃⲟⲗ ⲙⲙⲟⲕ ⲛⲁⲛⲟⲩⲥ ⲅⲁⲣ ⲛⲁⲕ ⲉⲃⲱⲕ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲡⲱⲛϩ ⲉⲕⲟ ⲛϭⲁⲗⲉ ⲏ ⲉⲕⲟ ⲛϭⲁⲛⲁϩ ⲏ ⲉⲣⲉⲧⲉⲕϭⲓϫ ⲥⲛⲧⲉ ⲙⲙⲟⲕ ⲏ ⲟⲩⲉⲣⲏⲧⲉ ⲥⲛⲧⲉ ⲛⲥⲉⲛⲟϫⲕ ⲉⲧⲥⲁⲧⲉ ⲛϣⲁ ⲉⲛⲉϩ (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 ⲑ̅ ⲁⲩⲱ ⲉϣϫⲉ ⲡⲉⲕⲃⲁⲗ ⲥⲕⲁⲛⲇⲁⲗⲓⲍⲉ ⲙⲙⲟⲕ ⲡⲟⲣⲕϥ ⲛⲅⲛⲟϫϥ ⲛⲥⲁⲃⲟⲗ ⲙⲙⲟⲕ ⲛⲁⲛⲟⲩⲥ ⲅⲁⲣ ⲛⲁⲕ ⲉⲣⲉⲟⲩⲃⲁⲗ ⲛⲟⲩⲱⲧ ⲙⲙⲟⲕ ⲉⲃⲱⲕ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲡⲱⲛϩ ⲉϩⲟⲩⲉⲉⲣⲉⲃⲁⲗ ⲥⲛⲁⲩ ⲙⲙⲟⲕ ⲛⲥⲉⲛⲟϫⲕ ⲉⲧⲅⲉϩⲉⲛⲛⲁ ⲛⲥⲁⲧⲉ (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 ⲓ̅ ϭⲱϣⲧ ⲙⲡⲣⲕⲁⲧⲁⲫⲣⲟⲛⲉⲓ ⲛⲟⲩⲁ ⲛⲛⲉⲓⲕⲟⲩⲓ ϯϫⲱ ⲅⲁⲣ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲏⲧⲛ ϫⲉ ⲛⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲟⲥ ϭⲱϣⲧ ⲛⲟⲩⲟⲉⲓϣ ⲛⲓⲙ ϩⲛ ⲙⲡⲏⲩⲉ ⲉⲡϩⲟ ⲙⲡⲁⲉⲓⲱⲧ ⲉⲧϩⲛ ⲙⲡⲏⲩⲉ
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 ⲓ̅ⲁ̅
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 ⲓ̅ⲃ̅ ⲟⲩ ⲡⲉⲧⲥⲇⲟⲕⲉⲓ ⲛⲏⲧⲛ ⲉϣⲱⲡⲉ ⲟⲩⲣⲱⲙⲉ ⲉϥϣⲁⲛⲕⲱ ⲛⲁϥ ⲛϣⲉ ⲛⲉⲥⲟⲟⲩ ⲛⲧⲉⲟⲩⲁ ⲥⲱⲣⲙ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧⲟⲩ ⲙⲏ ⲛϥⲛⲁⲕⲱ ⲁⲛ ⲙⲡⲉⲓⲡⲥⲧⲁⲓⲟⲩⲯⲓⲥ ⲛⲉⲥⲟⲟⲩ ϩⲓϫⲛ ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲛϥⲃⲱⲕ ⲛϥϣⲓⲛⲉ ⲛⲥⲁⲡⲉⲧⲥⲱⲣⲙ
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 ⲓ̅ⲅ̅ ⲁⲩⲱ ⲉⲥϣⲁⲛϣⲱⲡⲉ ⲛϥϩⲉ ⲉⲣⲟϥ ϩⲁⲙⲏⲛ ϯϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲏⲧⲛ ϫⲉ ϣⲁϥⲣⲁϣⲉ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲱϥ ⲉϩⲟⲩⲉⲡⲉⲓⲡⲥⲧⲁⲓⲟⲩⲯⲓⲥ ⲉⲧⲙⲡⲟⲩⲥⲱⲣⲙ
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 ⲓ̅ⲉ̅ ⲉϣⲱⲡⲉ ⲇⲉ ⲉⲣϣⲁⲛⲡⲉⲕⲥⲟⲛ ⲣⲛⲟⲃⲉ ⲃⲱⲕ ⲛⲅϫⲡⲉⲓⲟϥ ⲟⲩⲧⲱⲕ ⲟⲩⲧⲱϥ ⲙⲁⲩⲁⲁⲕ ⲉϣⲱⲡⲉ ⲇⲉ ⲉϥϣⲁⲛⲥⲱⲧⲙ ⲛⲥⲱⲕ ⲁⲕϯϩⲏⲩ ⲙⲡⲉⲕⲥⲟⲛ
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 ⲓ̅ⲋ̅ ⲉϣⲱⲡⲉ ⲇⲉ ⲉϥϣⲁⲛⲧⲙⲥⲱⲧⲙ ⲛⲥⲱⲕ ϫⲓ ⲛⲕⲉⲟⲩⲁ ⲛⲙⲙⲁⲕ ⲏ ⲥⲛⲁⲩ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲛ ⲧⲧⲁⲡⲣⲟ ⲙⲙⲛⲧⲣⲉ ⲥⲛⲁⲩ ⲏ ϣⲟⲙⲛⲧ ⲉⲣⲉϣⲁϫⲉ ⲛⲓⲙ ⲁϩⲉⲣⲁⲧϥ
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 ⲓ̅ⲍ̅ ⲉϣⲱⲡⲉ ⲇⲉ ⲉϥϣⲁⲛⲧⲙⲥⲱⲧⲙ ⲛⲥⲱⲟⲩ ⲁϫⲓⲥ ⲛⲧⲉⲕⲕⲗⲏⲥⲓⲁ ⲉϣⲱⲡⲉ ⲇⲉ ⲉϥϣⲁⲛⲣⲁⲧⲥⲱⲧⲙ ⲛⲥⲁⲧⲕⲉⲉⲕⲕⲗⲏⲥⲓⲁ ⲙⲁⲣⲉϥϣⲱⲡⲉ ⲛⲁⲕ ⲛⲑⲉ ⲛⲟⲩϩⲉⲑⲛⲓⲕⲟⲥ ⲙⲛⲟⲩⲧⲉⲗⲱⲛⲏⲥ
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 ⲓ̅ⲏ̅ ϩⲁⲙⲏⲛ ϯϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲏⲧⲛ ϫⲉ ⲛⲉⲧⲉⲧⲛⲁⲙⲟⲣⲟⲩ ϩⲓϫⲙ ⲡⲕⲁϩ ⲥⲉⲛⲁϣⲱⲡⲉ ⲉⲩⲙⲏⲣ ϩⲛ ⲙⲡⲏⲩⲉ ⲁⲩⲱ ⲛⲉⲧⲉⲧⲛⲁⲃⲟⲗ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓ ϫⲙⲡⲕⲁϩ ⲥⲉⲛⲁϣⲱⲡⲉ ⲉⲩⲃⲏⲗ ϩⲛ ⲙⲡⲏⲩⲉ
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 ⲓ̅ⲑ̅ ϩⲁⲙⲏⲛ ⲟⲛ ϯϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲏⲧⲛ ϫⲉ ⲉⲣϣⲁⲛⲥⲛⲁⲩ ⲛϩⲏⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ϥⲓ ⲙⲛ ⲛⲉⲩⲉⲣⲏⲩ ϩⲣⲁⲓ ϩⲓϫⲙ ⲡⲕⲁϩ ϩⲱⲃ ⲛⲓⲙ ⲉⲧⲟⲩⲛⲁⲁⲓⲧⲉⲓ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲥⲉⲛⲁϣⲱⲡⲉ ⲛⲁⲩ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓ ⲧⲟⲟⲧϥ ⲙⲡⲁⲉⲓⲱⲧ ⲉⲧϩⲛ ⲙⲡⲏⲩⲉ
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 ⲕ̅ⲁ̅ ⲧⲟⲧⲉ ⲁⲡⲉⲧⲣⲟⲥ ϯ ⲡⲉϥⲟⲩⲟⲓ ⲉⲣⲟϥ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲉⲣϣⲁⲛⲡⲁⲥⲟⲛ ⲣⲛⲟⲃⲉ ⲉⲣⲟⲓ ⲧⲁⲕⲱ ⲛⲁϥ ⲉⲃⲟⲗ ϣⲁⲟⲩⲏⲣ ⲛⲥⲟⲡ ϣⲁⲥⲁϣϥ ⲛⲥⲟⲡ
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 ⲕ̅ⲉ̅ ⲉⲙⲛⲧⲁϥⲥⲉ ⲇⲉ ⲉⲧⲁⲁⲩ ⲁϥⲟⲩⲉϩⲥⲁϩⲛⲉ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ⲡⲉϥϫⲟⲉⲓⲥ ⲉⲧⲣⲉⲩⲧⲁⲁϥ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲛ ⲧⲉϥⲥϩⲓⲙⲉ ⲙⲛ ⲛⲉϥϣⲏⲣⲉ ⲙⲛ ⲛⲕⲁ ⲛⲓⲙ ⲉⲧⲛⲧⲁϥ ⲛϥⲧⲁⲁⲩ
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 ⲕ̅ⲏ̅ ⲁϥⲉⲓ ⲇⲉ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϭⲓ ⲡϩⲙϩⲁⲗ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲁϥϩⲉ ⲉⲟⲩⲁ ⲛⲛⲉϥϣⲃⲏⲣϩⲙϩⲁⲗ ⲡⲁⲓ ⲉⲛⲉⲩⲛⲧⲁϥ ⲉⲣⲟϥ ⲛϣⲉ ⲛⲥⲁⲧⲉⲉⲣⲉ ⲁϥⲁⲙⲁϩⲧⲉ ⲙⲙⲟϥ ⲁϥⲱϭⲧ ⲙⲙⲟϥ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲁⲩⲡⲉⲧⲉⲣⲟⲕ
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 ⲕ̅ⲑ̅ ⲁϥⲡⲁϩⲧϥ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ⲡⲉϥϣⲃⲏⲣϩⲙϩⲁⲗ ⲁϥⲡⲁⲣⲁⲕⲁⲗⲉⲓ ⲙⲙⲟϥ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ϩⲣⲟϣ ⲛϩⲏⲧ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲱⲓ ⲧⲁⲧⲁⲁⲩ ⲛⲁⲕ ⲧⲏⲣⲟⲩ
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 ⲗ̅ⲃ̅ ⲧⲟⲧⲉ ⲁϥⲙⲟⲩⲧⲉ ⲉⲣⲟϥ ⲛϭⲓ ⲡⲉϥϫⲟⲉⲓⲥ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲡϩⲙϩⲁⲗ ⲙⲡⲟⲛⲏⲣⲟⲥ ⲛⲏ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲉⲧⲉⲣⲟⲕ ⲁⲓⲕⲁⲁⲩ ⲛⲁⲕ ⲉⲃⲟⲗ ⲉⲧⲃⲉ ϫⲉ ⲁⲕⲥⲡⲥⲱⲡⲧ
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
