Job 9
1 Job ni bout a pathung teh,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Hetheh doeh tie hah atangcalah ka panue, hateiteh, Cathut e hmalah bangtelamaw tami teh a lan thai han.
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Ama oun han ka ngai e awm pawiteh, avai 1,000 touh dawkvah vai touh boehai pathung thai mahoeh.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 Cathut teh, lungkaang poung e, athakaawme thayung lah ao. Ama taranlahoi lung ka patak sak e, a lam ka cawn e apimaw kaawm boi.
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Monnaw hah a puen teh, a lungkhueknae hoi a pathung torei teh, panuek awh hoeh.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Talai a onae hmuen koehoi a kâhuet teh, a khomnaw hah koung a kâhuet sak.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Kanî hah kâ a poe teh, tâcawt hoeh. Âsi angnae hah muen a ramuk.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Ama dueng lahoi kalvan hah a ramuk teh, tuipui tuicapa van a cei.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Ama ni Latum, Kangduetaphai, Baritca, hoi akalae âsinaw hah a sak.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Be panue thai hoeh e hnokalen e hai, touk thai hoeh e kângairu hnonaw hah a sak.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Ka teng vah a cei ei ama teh, ka hmawt hoeh. Na ceihlawi e hai ka panuek hoeh.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Ama ni lat pawiteh, apinimaw a haw pouh thai han. Apinimaw bangmaw na sak, atipouh thai han.
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 A lungkhueknae dawk hoi, Cathut ni kamlang takhai mahoeh toe. A khok rahim vah tami kâoup e kabawmnaw teh a tabut awh.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 Kai ni ama teh bangtelamaw, ka pathung thai han. Ama oun nahanelah, bangpatet e lawk maw kârawi han
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Bangtelah kalan nakunghai, ama teh ka pathung thai mahoeh. Kai lawkcengkung koe pahrennae doeh ka hei hnawn han.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Ka kaw pawiteh, ama ni na pato han. Ama ni ka lawk na thai pouh hane ka yuem hoeh.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 Bangkongtetpawiteh, kahlî kathout ni na hmang teh, a khuekhaw awm laipalah ka hmânaw hah a kampai sak.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 Ka kâha thai laipalah, reithai hoi na kawi sak.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 A thasainae dawkvah ama teh, athakaawme lah ao. A lannae, kong dawk tetpawiteh, lawkcengnae dawk apinimaw ka hnin hah a khoe thai han.
Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
20 Ka kuep nakunghai, ka pahni ni yon na pen han, tanouk hanelah kaawm hoeh nakunghai, ka lanhoehnae hah a kamnue sak han.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Toun hoeh nahanlah ka o. Hateiteh, ka kâpanuek hoeh, ka hringnae heh ka hnueai toe.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Be kâvan doeh. Hat dawk nahoehmaw, tamikathoutnaw hoi toun han kaawm hoeh e hoi, be raphoe han telah ka dei vaw.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Hemnae ni vai touh hoi thet boipawiteh, kayonhoehe khangnae teh, a panuikhai han.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Talai heh tamikathout e kut dawk poe lah ao teh, a lawkcengkungnaw e minhmai a ramuk. Ahni hoehpawiteh, api han na maw.
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Ka hninnaw hateh, ka yawng e hlak hai hoe a rang, a kamleng awh teh, hawinae hmawt awh hoeh.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Karang poung e lawng patetlah a khup teh, Mataw ni moithang a ka cawp e patetlah a rang.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Ka phuenangnae ka pahnim vaiteh, ka lungmathoenae minhmai he ka ta vaiteh, minhmai kapancala ka o han ka ti navah,
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 Ka khangnae naw pueng heh, makkhak ka taki teh, tamikayon hoeh e lah na pouk hoeh langvaih tie hah ka panue.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Yon pen e lah kaawm pawiteh, bangdawkmaw ahrawnghrang e meng ka tawk han.
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Tadamtui hoi ka kamhluk nakunghai, ka kut heh sapet hoi ka kamsin nakunghai,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 tangdong dawk na tâkhawng teh, ka khohna ni patenghai na panuet han doeh.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Bangkongtetpawiteh, lawkcengnae koe rei cet vaiteh, ama teh ka pathung thai nahanelah, ama teh tami lah tho hoeh.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 Maimouh roi e van kut ka toung hanelah, maimae rahak laicei awm hoeh.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Kai koe e sonron lat naseh taki a thonae ni na taket sak hanh seh.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Hatdawkvah ama taket laipalah lawk hah ka dei han. Hateiteh, kai koevah hottelah bout awm kalawn hoeh.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
