< La Bu 73 >

1 Pakai chu Isreal te din aphai, hitobanga lungthimtheng ho dinga chun.
(En Salme af Asaf.) Visselig, god er Gud mod Israel; mod dem, der er rene af Hjertet!
2 Keima din vang, kalamjotna beikoncha bou ahitai. Kalamlhong anal in lhulham pai ding kahitai.
Mine Fødder var nær ved at snuble, mine Skridt var lige ved at glide;
3 Ajeh chu keiman mikiletsahho gitlou bol pum hijong leu akhangtou u kamuteng ka otchalheh jin ahi.
thi over Dårerne græmmed jeg mig, jeg så, at det gik de gudløse vel;
4 Amaho hi atahsa’u aphatheiyin, adamthei un, ahattheiyun lungkhamna imacha neilou dan’in aum jiuve.
thi de kender ikke til Kvaler, deres Livskraft er frisk og sund;
5 Amaho hin midang bang’in boina imacha aneipouvin midangho’n aneiju lunggimna amahon imacha aneipouve.
de kender ikke til menneskelig Nød, de plages ikke som andre.
6 Amahon kiletsahna songmantam a kisem khivui bang’in aki ouvin, gitlouna chu pon bang’in akisil’un ahi.
Derfor har de Hovmod til Halssmykke, Vold er Kappen, de svøber sig i.
7 Hiche miboltheiho hin alungsung uva angaichat chan’u anei un ahi.
Deres Brøde udgår af deres Indre, Hjertets Tanker bryder igennem.
8 Amahon mi jahda dingngen aseijun kiletsah tah in midang chu suhmang ding ago uvin ahi.
I det dybe taler de ondt, i det høje fører de Urettens Tale,
9 Amahon van douna’n thu asei uvin a-o cheng’un leiset pumpi asamsesoh jeng’un ahi.
de løfter Munden mod Himlen, Tungen farer om på Jorden.
10 Hiti chun mipiho’n athusei u hi ajah uleh akicha uvin akisulungdong gam tauvin ahi.
Derfor vender mit Folk sig hid og drikker Vand i fulde Drag.
11 Pathen’in ipi ahet am?, “Hatchungnung in thilsohho hi ahena dem?” atiuve.
De siger: "Hvor skulde Gud vel vide det, skulde den Højeste kende dertil?"
12 Hiche migilouho hi veuvin hinkhonom amang un ahao tultul jeng’un ahi.
Se, det er de gudløses kår, altid i Tryghed, voksende Velstand!
13 Imacha phachomlou ding’a lungthim theng ka put ham? Themmona beihel’a hinkho ka man hi mohseh ham?
Forgæves holdt jeg mit Hjerte rent og tvætted mine Hænder i Uskyld,
14 Nilhumkei in imacha phatchomna ka mupon hahsatna ngen ka mu jo’n ahi, jingkah seh in lunggimna ngen in eilonvuh in ahi.
jeg plagedes Dagen igennem, blev revset på ny hver Morgen!
15 Keiman hitiahi ka seikhah a ahileh na mi ka hilou hijeng inte.
Men jeg tænkte: "Taler jeg så, se, da er jeg troløs imod dine Sønners Slægt."
16 Hijeh chun keiman miphalouho hi i-atileh khangtou cheh cheh u ham ti hetchet ding’in ka khol’in ahi. Ahinla iti hahsat hitam?
Så grundede jeg på at forstå det, møjsommeligt var det i mine Øjne,
17 Hichun O Pathen nangma muntheng’a ka lut’in ahileh ajona in migiloute khankho ka hin hedoh tan ahi.
Til jeg kom ind i Guds Helligdomme, skønned, hvordan deres Endeligt bliver:
18 Tahbeh in nang’in amaho hi lhuh nathei munjeng a nakoi ahin alhuh lham nadiu a kiling gih geh songpi chung a nakoi joh ahi.
Du sætter dem jo på glatte Steder, i Undergang styrter du dem.
19 Chomkah lou in amaho amahthahgam tauvin ahi, tijatna’n alhohmang gam tauve.
Hvor brat de dog lægges øde, går under, det ender med Rædsel!
20 O Pakai nangma na hung kipatdoh tengleh nang’in amaho ngolna chu na nuisat ding ahi, mikhat in jingkah lang’a amang anuisat tobang bou ahi.
De er som en Drøm, når man vågner, man vågner og regner sit Syn for intet.
21 Hijouchun ka lungsung analheh jeng’in, hiti chun ka sunggil lang achiplha jeng’in ahi.
Så længe mit Hjerte var bittert og det nagede i mine Nyrer,
22 Keima vang mingol le thilhethemlou kana hi- Nang a ding chun khohephalou gamsa tobangbep ka na hi bouve.
var jeg et Dyr og fattede intet, jeg var for dig som Kvæg.
23 Henge keima nang’a ka hi jing’e, nang man ka jetlang na tuh jingnai.
Dog bliver jeg altid hos dig, du holder mig fast om min højre;
24 Na chihna’n eikaihoi jing in, munloupi tah chu neilhut ding ahi.
du leder mig med dit Råd og tager mig siden bort i Herlighed.
25 Van'a nang tailou koidangba ka nei ding ham? Leiset chung’a thildang jouse sang’in jong kalung in na ngaicha joi.
Hvem har jeg i Himlen? Og har jeg blot dig, da attrår jeg intet på Jorden!
26 Ka tahsa bei henlang ka lhagao lhadai jongleh, Pathen chu ka lungthim’a ka hanta ahijing’in Amahi tonsot'a kei a ahijing’e.
Lad kun mit Kød og mit Hjerte vansmægte, Gud er mit Hjertes Klippe, min Del for evigt.
27 Ama dalhaho jouse chu mahthah ding ahiuve, ajeh chu nangma dalhaho jouse chu nangman na sumang jin ahi.
Thi de, der fjerner sig fra dig, går under, - du udsletter hver, som er dig utro.
28 Ahinla keima ding’in Pathen kom naihi iti phat a hitam! Keiman vang Pakai Lengchungnung chu ka kiselna ahijing e, chule keiman na thilbol kidangho hi mijouse ka seipeh ding ahi.
Men at leve Gud nær er min Lykke, min Lid har jeg sat til den Herre HERREN, at jeg kan vidne om alle dine Gerninger.

< La Bu 73 >