Thuchihbu 31
1 Lengpa Lemuel anun anahilna thucheng ho aphondoh.
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 “O kachapa, kanaobua kon’a kahin kachapa, ipi mong mong ham, kitepna vanga kahinsa kachapa?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Nathahatna chu numei pedoh hih beh in, chule lengho sumanga pang ho chu lampi na ot louhel ding ahi.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 O Lemuel, lengho dinga judon kiti hi angai ahipoi, vaihom’a pang ho dinga khamna theija lop hi angai ahipoi.
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 Ajeh chu ju adon tenguleh, thu adih’a kitansa le akiseisa chu aheimil diu; chutengleh gim hesoh changte dinga, adihnau chu asuhmil peh diu ahi.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Manthah nan aphah dingpa chu khamna thei donsah hih beh in, amavang alung hesoh val ho bou ju donsah tan.
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Hitichun amaho cheng chu donsah inlang, avaichat nau asuhmil nadiu le agenthei nau tincheng asuhmil nadiu ahi.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Ama ding kisei thei lou ho dingin seipeh in, chule achung'uva thu adih in tanpeh in.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Nakam kah inlang thu adih’in tan in, vaichate le angaichate chunga thu adih’a tanna chu umsah jing in.” ati.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
10 Numei jipha tah kimu jou ding koiham? Amanu chu sana pah jem jouse sang in jong ahoi joi.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 Ajipan alungthim akison pi lheh in, ajeh chu amanun ajipa hinkhoa ijakai abulhinsah ding ahi.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Amanu chun ajipa chunga thilpha chom atongdoh jin, ahinkho sung in ajipa setna atongdoh ngaipoi.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Samul le tupat abolpeh jin, pontho tah in pat abol jin ahi.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Hitobang numei hi kiveina kong innei tobang ahin, nehle chah jong gamla tah tah a kon’in ahinpo ji'e.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Jingkah khovah masangin athouvin ain-sung mite dingin neh le chah agong jin, chule asoh nungah ho nikhat sunga atohdiu agontoh peh jin ahi.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Amanu achen loumun agaven acho pai jin, amanu khutsoh mong mong in lengpilei abol in ahi.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Amanu hin atai akigah in thanei tah in apang jin, abanthahat ajedoh jing in ahi.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Amanu hin akiveina anatoh athilbol jouse thil phachom ahi, ti asumil ngaipon; jan khovah kahsen athaomei amit khapoi.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Akhut teni le muikung akisip lhop jingin, chule akhut tenin patkong kung atuh jing jinge.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Migentheite hunan akhut alhang jingin, chujongleh alhasamte dingin akhut alhang jing in ahi.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Hitobang numei hin ain chen buhbang hunglhah ding jong aging pon, ainsung mite abonchan ponsan vamleh in atom in hijeh chun alung monge.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Hiche numei hin ama le ama din jong ponsil akikhon in, aponsil jong tupat ponnem le ponsandup jeng ahi.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Khopi kelkot phung jousea ajipa akilang doh jingin, gamsung upa ho lah a atouteng jongle min ahesoh keije.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Hitobang numei hin tupat ponnem akhongin akhonjou tengle akijoh jin, kivei miho henga jong konggah khao ajoh jin ahi.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Thahat le gunchuna hi hiche numeinu dinga hi aponsil tobang ahin, khonunga phat hung lhung ding jong lungkhamna beijin agaldot theijin ahi.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Chingthei tah in thu aseijin, khoto tah a mihilna jong aneijin ahi.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Insunga um thil jouse avetup sohkei jin, thaset jeh’a don louva akoi khatcha aumpoi.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Hitobang numei hi achate ahung kipat doh jiuvin, numei nunnom nu tin asejun ahi; chule ajipa jeng in jong amanu hi apahcha lheh ji'e.
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 “Vannoi leisetna numei kitahleh numei lolhing tamtah aumme, hinlah nangin amaho nakhel sohkeije” ati.
"Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
30 Kijep hoisel nahi lhep lhahna bep ahin, melhoi jong hi chomcha ding bou ahi; hinlah Pakai ging jing numei hi pachat dinga lomtah ahi.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Hitobang numei chu atohdoh jouse jal’in kipaman peuvin, chule khopi kot phung tinchenga anatohdoh jousen; lhang phong in vahchoi cheh tahen.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
