< Job 37 >

1 Hicheng hohi kagel ji teng ka lungchang aphudot dot jeng jin, kasung a hin akithing thing jin ahi.
Ja, over dette forferdes mitt hjerte og hopper i mitt bryst.
2 Pathen kamsung'a konna hung doh a ogin thong khu phaten ngai uvin.
Hør, hør braket av hans røst og det drønn som går ut av hans munn!
3 Van dung lhungin agin akitol in chuleh kolphe vah'in ningtin asalvah phan ahi.
Under hele himmelen lar han det fare, og han sender sitt lys til jordens ytterste ender.
4 Chuti chun huipi gopi kitum gin in alal loupina ogin nasatah in ahung in thu asei teng jongle akituh tang deh poi.
Efterpå brøler røsten, han tordner med sin veldige røst; han holder ikke lynene tilbake når hans røst lar sig høre.
5 Pathen Ogin chu van gin in aloupisah in athahat aloupina chu eigel phah hoi ahipoi.
Gud tordner underfullt med sin røst; han gjør storverk, og vi forstår dem ikke.
6 Aman buhbang leisetna longlha din thu apejin, go jong leiset chunga longlha din thu apeji e.
Han sier til sneen: Fall til jorden! - og likeså til skyllregnet, sitt sterke skyllregn.
7 Chuteng leh mijousen anatoh u angan hiti chun athaneina chu ave jiuve.
Hvert menneskes hånd forsegler han, forat alle mennesker som han har skapt, må komme til å kjenne ham.
8 Gam'a gamsa ho akikhu khum un chuleh akosung uvah aum den ji tauve.
Da går de ville dyr inn i sine huler, og de holder sig i sine hi.
9 A indan sunga kon in huipi gopi ahungin chuleh hiche a kon chun huidap ahung nunge.
Fra Sydens innerste kammer kommer storm, og med nordenvinden kommer kulde.
10 Pathen hu haikhum chun buhbang lhang asosah in chuin twi chu atebep bep chun akan den sah jin ahi.
Av Guds ånde kommer is, og brede vann bindes.
11 Meiho chu twi akhumdim jin chule kolphen avahsah ji'e.
Med væte fyller han skyen, og han spreder sine lynskyer,
12 Ama thusah a meilhang hohi kitol leleuva, leiset chunga hi aman thu apeh jouse aboljiu ahi.
og de svinger hit og dit, efter som han leder dem, forat de skal utføre alt det han byder dem, over den vide jord;
13 Hicheng ho jouse hi mihem engbolna ham ahiloule tang theilou ngailutna vetsahna a abolji ahi.
enten til tukt, når det er til gagn for hans jord, eller til velsignelse lar han dem komme.
14 Job hiche hi phaten ngaijin, Pathen natoh thilbol kidang tah tah ho ngaito din khongaijin.
Vend ditt øre til dette, Job! Stå stille og gi akt på Guds under!
15 Itobang tah a Pathen in huipi gopi athua anunsah a chule meilah a konna kolphe ahung vahdoh sah ji hi nahet em?
Forstår du hvorledes Gud styrer dem og lar sine skyers lyn blinke frem?
16 Akhut themna leh akidanna chamkim keija meilhang ho atolle le ji hi iti dan ham ti nahet doh jou ding ham?
Forstår du hvorledes skyene svever om i luften, forstår du den Allvitendes under,
17 Nangin na-ul naponna nakitheh tengle lhanglam hui hung nung intin chule thil ijakai thipchet in aum jitai.
du hvis klær blir varme når jorden ligger og dormer i sønnenvind?
18 Sum-eng phatvet bangin van thamjolla konin asa chu akikhodoh sah jin ahi, hichu nangin nabol the idem?
Kan du med ham spenne ut himmelen, så fast som et speil av støpt metall?
19 Hijeh chun Pathen komma ipi kasei diu ham? Keihon imacha hetna kanei pouve.
Lær oss hvad vi skal si til ham! Vi kan ikke fremføre noget for bare mørke.
20 Pathen in akomma thu kasei nom hi eihet peh dem? Mihem te jengin jong thil ahetkhen theilou teng ule thu akisei thei diu ham?
Skal det fortelles ham at jeg vil tale med ham? Har nogen sagt at han ønsker sin egen undergang?
21 Huijin meibolho amut theng soh tengleh vantham jol'a nisa khu avah behseh jeh in eihon ive thei ji pouve.
Og nu, menneskene ser ikke lyset, enda det skinner klart på himmelen, og en vind er faret frem og har renset den.
22 Pathen hi molsang a konna sana lal loupina a kijemma hung'ah ahin ama chu alal loupina leh ahoina jousea kijemma ahi.
Fra Norden kommer gull; om Gud er der en forferdende herlighet.
23 Hatchungnungpa thahat naho chu ei ngaito phah hoi hilou ahi. Ahijeng vang'in athudih in chuleh achonpha jinge. Aman eiho eisumang pouve.
Den Allmektige finner vi ikke, han som er så stor i makt; men retten og den strenge rettferdighet krenker han ikke.
24 Datmo umtah in muntinna mihem ten ama aging uvin, miching ho jouse ajanau avetsah uve.
Derfor frykter menneskene ham; men han enser ikke nogen selvklok mann.

< Job 37 >