Awicyih 17

1 Khqah qu doena imkhuiawh poei ak beena ai anglakawh, qoepquinaak ing buhkak khangoet bai leek bet hy.

En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.

2 Tamnaa ak cyi ing ming ak seet sakkung capa ce uk nawh, ciingnaakhqi a qo ce pang pyi khqi lawt kaw.

En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.

3 Cak ciimnaak ham cak am, sui ciimnaak ham maih ling ing ciimna awm nawh, lingbyi taw Bawipa ing ni am ciim.

Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.

4 Theem amak leek ak saikung ing thailatnaak ak awi ngai nawh, thlak thailat ing thlakche ak awi ce ngai hy.

En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.

5 Khawdeng ak thekhanaak taw anih ak Synkung ak thekhanaak ni, thlang kyinaak a sawng awh ak awmhly ak thlang taw a toel kaana am awm ti kaw.

Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.

6 Tucakhqi ve pacawngkhqi a boei lumyk na awm nawh, pakhqi taw cakhqi a boeimangnaak na awm hy.

De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.

7 Awih kqawn thai ve thlakqaw ingqawi am qoepqui na nawh, qai awi kqawn ve Sangpahrang ingqawi am qoepqui khqoet hy.

Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.

8 Kutdo ve ak dokung mikawh suilung amyihna awm nawh, a haai ang mangnaak ben hoeiawh saithainaak ce ta hy.

Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.

9 Thlang a thawlhnaak ak thuhphah ing lungnaak dang sak nawh, cehlai thlang a thawlhnaak ak phokung ing beqoep qawi hqeh sak hy.

Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.

10 Thlakqaw a voei siim vyk lakawh thlakcyi hykpoet zyihtoel ing phu ta bet hy.

Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.

11 Thlang amak leek ing awi am ngaihnaak ben doengna mang nawh, cemyih thlang cetaw thlangqeen khaw amak ngai boei venna tyihna awm kaw.

Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.

12 Thlakqaw ak qaw huui ingqawi qhum anglakawh a ca a mi lawh pek phawm ingqawi qum ngaih awm bet hy.

Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.

13 Theem leek ce theem amak leek ing ak thung ak thlang taw seetnaak kaana a im am cawn taak ti kaw.

Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.

14 Oelh ngawngnaak ve tuile ak poek ing myih hy, cedawngawh khqah qunaak a awm hlanawh oelh ngawngnaak ce hu nawng taak.

Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.

15 Thlakthawlh cang lu ak phyih sak ingkaw thlakdyng thawlh ak phyih sak ak thlang ce Bawipa ing am tyih qawi ni.

Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.

16 Cyihnaak amak ta thlakqaw kutawh ikaw ham nu cyihnaak thlaihnaak ham tangka pekna a awm kaw?

Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?

17 Pyi leek ingtaw lungnaak ta poepa nawh, cawt taw kyinaak sawngawh a nik pyi ham ak thang law ni.

En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.

18 Khawkpoeknaak thai amak ta ing a kut bei nawh, a imceng ham qii ak khoengkungna awm hy.

Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.

19 Boekoek ak lungnak ing thawlh lungna nawm, ak chawmkeng ak sang sak ing seetnaak ce sui hy.

Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.

20 Kawlung amak leek thlang a khawsak am vaan nawh; am kha ing thailatnaak awi ak kqawn poepa taw kyinaak sawng kaw.

Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.

21 Thlakqaw ak ca naak taw amah ingkaw amah kawseetnaak ak pe quna awm nawh, thlakqaw ak ca naak pa ing kawzeelnaak am ta kaw.

En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.

22 Kawlung zeelnaak taw sadingnaak na awm nawh, kawlung kawseetnaak taw quhqawng hawnnaak ni.

Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.

23 Thlakche ing ak dyng awitlyknaak kawi sak hamna ak hyp kutdo lo hy.

Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.

24 Cyihnaak taw simthainaak ak takhqi haiawh awm nawh, cyihnaak amak ta a mik ing khawdek a kelcawng dyna sui hy.

En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.

25 Capa ak qaw ing a pa kawseetnaak pe nawh, ak canaak nu ham ngaihkyinaak pe hy.

En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.

26 Thlangdyng toelnaak kut thlak am leek nawh, ak thyymna awihtlykkumg vyyk am leek hy.

Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.

27 Awih kqawn ak ngaihtaak ing cyihnaak ta nawh, zaaksimnaak ak ta ing awm mylh mylh hy.

En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.

28 Thlakqaw awm a awm mylh mylh awhtaw thlang ing thlakcyi na ngai nawh, a huui a cymbyp awhtaw thlang ing khawksimna ngai hy.

Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.