Olcueih 31

1 Manghai Lemuel kah olka olrhuh. He nen ni amah khaw a manu loh a toel.

Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

2 Ka ca me tlam lae? Ka bungko lamkah ka capa me tlam lae? Ka olcaeng dong lamkah ka capa me tlam lae?

Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

3 Na thadueng te huta pum dongah pae tarha boeh, na longpuei te manghai rhoek aka khoe ham ni te.

Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

4 Manghai Lemuel ham bueng moenih. Manghai rhoek loh misurtui a ok ham moenih. Boeica rhoek long khaw yu a tuep ham moenih.

Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

5 A ok tih a taem te a hnilh atah, phacip phabaem ca boeih kah dumlai te talh ve.

De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

6 Yu te aka milh taengah, misur te a hinglu aka khahing taengah pae uh.

Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

7 O saeh lamtah a khodaeng te hnilh saeh. A thakthaenah khaw koep poek boel saeh.

Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

8 Olmueh ham khaw, cadah cadum ca boeih kah dumlai ham khaw na ka te ong pah.

Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

9 Na ka te ong lamtah duengnah neh laitloek pah. Mangdaeng neh khodaeng te khaw tang sak lah.

Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

10 Tatthai nu he unim aka hmu? Lungvang lakah a phu khaw kuel.

En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

11 A boei kah lungbuei khaw anih dongah pangtung tih, kutbuem khaw vaitah pawh.

På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

12 A boei te hnothen neh a thuung tih, a hing tue khuiah boethae om pawh.

Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

13 Tumul neh hlamik a tlap tih a kut naep la a saii.

Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

14 thimpom sangpho bangla om tih, amah caak khaw khohla bangsang lamkah hang khuen.

Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

15 Khoyin ah thoo tih a imkhui ham maeh, a tanu rhoek ham hma a taeng pah.

Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

16 Khohmuen te a mangtaeng tih, amah kutci neh a lai. Misur khaw a tue rhoe la a tue coeng.

Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

17 A cinghen te sarhi neh a yen tih, a bantha khaw a huel.

Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

18 A thenpom kah a then te a ten tih, khoyin, khoyin ah a hmaithoi khaw thi tlaih pawh.

Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

19 Cunghmui te a kut a yueng thil tih, a kutbom neh tahcap a cap.

Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

20 A kutpha loh mangdaeng a koihlawm tih, a kut te khodaeng hamla a yueng pah.

För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

21 A imkhui boeih loh pueinak a lingdik neh a om dongah, vuel tue ah khaw, a imkhui ham rhih voel pawh.

Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

22 Hniphaih te amah ham a tah tih, a hnitang neh daidi pueinak khaw om.

Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

23 A boei te vongka ah a ming uh tih, khohmuen kah a ham rhoek taengah a ngol sak.

Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

24 Hni a tah te a yoih tih, lamko te Kanaan taengah a thak.

Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

25 Sarhi neh rhuepomnah te a pueinak nah tih, hmailong khohnin ah cupcup nuei.

Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

26 A ka te cueihnah neh a ang tih, a lai dongah sitlohnah olkhueng om.

Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

27 A imkhui ah rhoilaeng khaw a pai tih, thangak buh khaw ca pawh.

Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

28 A ca rhoek loh a thoh hang neh anih te a uem uh tih, a boei long khaw anih te a thangthen bal.

Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

29 Huta rhoek loh tatthai la muep a saii uh. Tedae nang long tah amih te a sola boeih na poe coeng.

"Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."

30 Mikdaithen khaw a honghi ni. Sakthen nu khaw a honghi la om. BOEIPA a rhih dongah ni anih te a thangthen.

Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

31 A kutci te amah taengah pae uh. A bibi dongah amah te vongka ah thangthen uh saeh.

Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.