< 2 Dungkrhoekhaih 15 >

1 Angraeng ih Muithla loe Oded capa Azariah nuiah angzoh;
Och över Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.
2 Azariah loe Asa siangpahrang tongh hanah caeh, anih khaeah, Asa siangpahrang, Judahnawk hoi Benjamin kaminawk boih, ka lok hae tahngai oh; Angraeng khaeah na oh o nahaeloe, Angraeng doeh nangcae khaeah om tih; anih to na pakrong o nahaeloe, na hnu o tih; toe anih to na pahnawt o nahaeloe, anih mah doeh na pahnawt o toeng tih.
Han gick ut mot Asa och sade till honom: "Hören mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN är med eder, när I ären med honom, och om I söken honom, så låter han sig finnas av eder; men om I övergiven honom, så övergiver han ock eder.
3 Atue paroeai thung Israel kaminawk loe Sithaw tangtang tawn o ai, patukkung qaima tawn o ai moe, daan doeh tawn ai ah khosak o.
En lång tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem, och utan någon lag.
4 Toe patangkhang o naah loe, Israel Angraeng Sithaw khaeah amlaem o let; anih to pakrong o naah nihcae mah hnuk o.
Men i sin nöd omvände de sig till HERREN, Israels Gud, och när de sökte honom, lät han sig finnas av dem.
5 To nathuem ah kholong caeh kaminawk hanah, monghaih roe om ai; prae thung boih ah poek anghmanghaih to oh.
Under de tiderna fanns ingen trygghet, när man gick ut eller in; utan stor förvirring rådde bland alla dem som bodde här i länderna,
6 Sithaw mah congca patangkhanghaih hoi raihaih to paek pongah, prae maeto hoi maeto, vangpui maeto hoi maeto misa angthawk o.
och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud förvirrade dem med allt slags nöd.
7 Toe nangcae mah tha pathok oh, bantha zok o sak hmah; na sak o ih tok baktih toengah tangqum na hnu o tih, tiah a naa.
Men varen I frimodiga, låten icke modet falla, ty edert verk skall få sin lön."
8 Asa mah hae loknawk hoi tahmaa Oded mah thuih ih lok to thaih naah, tha ohsak moe, Judah prae, Benjamin prae hoi Ephraim mae nuiah lak ih vangpuinawk thung boih hoiah, panuet thok krangnawk to vah king; anih mah Angraeng im hmaa ah kaom, Angraeng ih hmaicam to pathoep let.
När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och Benjamins hela land och ur de städer som han hade tagit i Efraims bergsbygd, och upprättade åter HERRENS altare, det som stod framför HERRENS förhus.
9 To pacoengah Judah kaminawk, Benjamin kaminawk, Ephraim kaminawk, Manaseh kaminawk hoi Simeon kaminawk to nawnto amkhuengsak boih; Asa khaeah Angraeng Sithaw oh, tiah Israel kaminawk boih mah panoek o naah, anih khaeah angzoh o.
Och han församlade hela Juda och Benjamin, så ock de främlingar ifrån Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty många från Israel hade gått över till honom, när de sågo att HERREN, hans Gud, var med honom.
10 Asa siangpahrang ah ohhaih saning hatlaipangato haih, khrah thumto naah, Jerusalem vangpui ah amkhueng o.
Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår,
11 Misa khae hoi lak o ih maitaw cumvai sarihto hoi tuu sang sarihto Angraeng khaeah angbawnhaih ah paek o.
och offrade på den dagen åt HERREN sju hundra tjurar och sju tusen djur av småboskapen, uttagna av det byte som de hade fört med sig.
12 Angmacae poekhaih palungthin boih hoiah ampanawk ih Angraeng Sithaw to pakrong hanah lokmaihaih thungah akun o;
Och de ingingo det förbundet att de skulle söka HERREN, sina fäders Gud, av allt sitt hjärta och av all sin själ,
13 mi kawbaktih doeh Israel Angraeng Sithaw pakrong ai kami loe, kathoeng kalen tih ai, nongpa nongpata tih ai, paduek han oh tiah,
och att var och en som icke sökte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva dödad, liten eller stor, man eller kvinna.
14 Angraeng khaeah tha hoi hanghaih, mongkah ueng moe, tuu taki bohhaih hoiah lokkamhaih a sak o.
Och de gåvo HERREN sin ed med hög röst och under jubel, och under det att trumpeter och basuner ljödo.
15 Nihcae loe palungthin boih hoi lokkam o pongah, Judah kaminawk boih anghoe o; koehhaih palungthin hoiah Angraeng to pakrong o pongah, Anih to hnuk o; Angraeng mah nihcae hanah ahmuen kruek hoi monghaih to paek.
Och hela Juda gladde sig över eden; ty de hade svurit den av allt sitt hjärta, och de sökte HERREN med hela sin vilja, och han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
16 Siangpahrang Asa ih amsae nongpata Makaah mah Asherah thingkung tlim ah panuet thok krang to sak pongah, siangpahrang nongpata ah angdoethaih ahmuen hoiah takhoe ving; Asa mah krang to pakhoih pae boih, khok hoiah atit pae moe, Kidron ah hmai hoiah a thlaek.
Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka från hennes drottningsvärdighet, därför att hon hade satt upp en styggelse åt Aseran; Asa högg nu ned styggelsen och krossade de och brände upp den i Kidrons dal.
17 Toe Israel prae thung hoiah hmuensangnawk to takhoe boih ai, toe Asa loe a hing thung Angraeng khaeah poekhaih to paek.
Men offerhöjderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas hjärta gudhängivet, så länge han levde.
18 Angmah hoi ampa mah paek ih sui, sumkanglung hoi laom sabaenawk to Angraeng im thungah a sin boih.
Och han förde in i Guds hus både vad hans fader och vad han själv hade helgat åt HERREN: silver, guld och kärl.
19 Asa singpahrang ah ohhaih saning quithum, pangato thung prae thungah misa angtukhaih om ai.
Och intet krig uppstod förrän i Asas trettiofemte regeringsår.

< 2 Dungkrhoekhaih 15 >