Luke 14
1 Nau hethauwuu, daujedāde hedauauwunene hanesāhenith najane Nesethajauhuhau hadvethee jauaujau vadanesee, henee haeaunauyauhauvaa.
Och det hände sig, att han kom uti ens mans hus, som var en öfverste för de Phariseer, om en Sabbath, till att få sig mat; och de vaktade på honom.
2 Nau, naune, hena jasaa henane hathaāhede haenenesaunenauau.
Och si, en vattusigtig menniska var der för honom.
3 Nau Hejavaneauthusau haeauchuhananadetha nanavaavehehau nau Nesethajauhuhau, gaujenanavanau henayauthaude vadanesee? hāthauhuk.
Då svarade Jesus, och sade till de lagkloka och Phariseer: Må man någon hela om Sabbathen?
4 Nau haedādaunaugunauau. Nau hanaāedanaunith nau haeenayauha, nau haejenana;
Och de tigde. Men han tog honom till sig, och gjorde honom helbregda; och lät gån.
5 Nau haeauchuhananadetha, Hanaa hedauneau naugauchaudahehau wauāth waugaje janesenayaugaune hadaudaunaudenee, nau gauchauchaunu gauhadnauuguthauva vadanesee? hathauhuk.
Och han svarade, sägandes till dem: Hvilkens edars åsne eller oxe faller uti brunnen, och går han icke straxt till att draga honom ut, om Sabbathsdagen?
6 Nau haeeyauhuune nesenehethauthee jea nuu hayauhuhau.
Och de kunde intet svara honom dertill.
7 Nau haedadajenehetha henee hathāadethavathee, hāenauhauwaude hasayāchauhauwunethe najatheaugudaunau; hanaāāedauwunaude,
Då sade han ock till dem, som budne voro, en liknelse; märkandes, huru de sökte efter att sitta främst, sägandes till dem:
8 Hāene nananena hadethaunā henanenauau gauwuhaudeneagu, jevajanauguu najatheaugudaunaa; havajavaānethā henane havajavaāheva henee hadethade;
När du blifver buden af någrom till bröllop, så sätt dig icke i främsta rummet; att icke tilläfventyrs någor kommer, som buden är af honom, och är ärligare än du;
9 Nau henee hadethāde nau nananede hadjaude nau hadnethāne, Venene naa henane hadehedaugu; nau nananene haddayāhene janaugunenagu hesaudavaa.
Och då kommer han, som både dig och honom budit hafver, och säger till dig: Gif denna rum; och då måste du med blygd begynna sitta ned bätter;
10 Hau hāene nananene hadethanenagu, haddeyehau nau hadjanaugu hesaudavaa henee hāene hadethāde hadjaude, hadethāne, Va javesa; hadnaāene nananene vechauthānaune henee hanethevethehevādaunauau.
Utan heldre, när du varder buden, gack, och sätt dig i yttersta rummet; att, då han kommer, som dig budit hafver, må han säga till dig: Min vän, sitt upp bätter; och då sker dig heder för dem, som der med dig till bords sitta.
11 Hanau daun nanajathajaude nehayau hadnausādauaude; nau henee nausādauauadede nehayau hadnajanede.
Ty hvar och en, som upphöjer sig, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd.
12 Hanaāenehethaude jea henee hadethādaune, Hāene nananene gauusevanenagu wauāthe hethunevethehevanenagu, jevaadesene hādaehauhauau, wauāthe hāthesaunauau, daudause hādauānauau, wauāthe nethauyādahagu hanedaudewau; havaadethaa jea, nau havaaunaudaunā.
Sade han ock desslikes till honom, som honom budit hade: När du gör middagsmåltid, eller nattvard, bjud icke dina vänner, eller dina bröder, eller dina fränder, eller dina grannar, som rike äro; att de icke bjuda dig igen, och löna dig dina välgerning;
13 Hau hāene nananene vethehevanenagu, hadadethaunauau hadavenuhuhauau, henesenehehauau, jeneejavesahehauau, nanenauguhuhauau;
Utan heldre, då du gör gästabåd, kalla de fattiga, sjuka, halta och blinda.
14 Nau nananene hadnauwunaunane; hanau daujeneaunaudaunānaune: hanau nananene hadnaunaudaunane jaegauhadeneagu hathāethadee.
Och salig äst du; ty de förmå icke löna dig igen; men dig varder igenlönt i de rättfärdigas uppståndelse.
15 Hāene hanesāde henee henethevethehevādaune daunedauwaudauwunith nuu hayauhuhau, Hauwunaunade henee hadvethee jauaujau henajanedaunene Hejavaneauthu, hathāhuk.
Men då en af dem, som vid bordet såto, detta hörde, sade han till honom: Salig är den som äter bröd i Guds rike.
16 Hanaāāedauwunaude, jasaa henane haeavathethunevetheheva, nau haeauwauhadethānanena;
Då sade han till honom: En man hade tillredt en stor nattvard, och böd många;
17 Nau haejenana hewauwaune dauethunevethehedaunee hadnāedauwunaunith henee hadethavathe, Jenajesaa; vahee hayauhuhau wauwu hanesejenanee.
Och utsände sin tjenare, den stund nattvarden skulle stå, att han skulle säga dem som budne voro: Kommer; ty all ting äro nu redo.
18 Nau vahee haenesadene hathauchuwuhadethee hadnudanathee. Nanedauwauaude hasenehethauhuk, Neaudaunaudauwau vedauauwuu, nau hadneyehaunau nau hadnauhaudauwau: Nehethathane hadnudanene.
Och de begynte allesammans ursaka sig. Den förste sade till honom: Jag hafver köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det; jag beder dig, gör min ursäkt.
19 Nau jasaa ahagu, Neaudaunauthu yauthauyauna hedauhuwaugaje, nau hadneyehaunau hadnayāduuhuu: nenehethathane hadnudanene.
Och den andre sade: Jag hafver köpt fem par oxar, och jag måste gå bort och försöka dem; jag beder dig, gör min ursäkt.
20 Nau jasaa hahagu, hedauwunenenau, nau naajeneejaunau.
Och den tredje sade: Jag hafver tagit mig hustru, och derföre kan jag icke komma.
21 Hanaāejenauusade henee wauwau, nau hanaāenauhauthehaude hadāhewaunādaune nuu hayauhuhau. Wauhā hechauhauthethāhe hauauwuu hanaāasenaunade hanaāāedauwunaude hewauwaune, Yegauhu nauhauhaunee hadaugauchaudāe nau hadaugauchauchanee hedane, nau hadjāthaunauau hede hathāadavenuhunethee, nau henesenehehauau, nau jeneejavesahehauau, nau nanenauguhuhauau.
Och tjenaren kom, och sade sin herra allt detta igen. Då vardt husbonden vred, och sade till sin tjenare: Gack snarliga ut på gator och gränder i staden, och de fattiga, och krymplingar, halta och blinda haf härin.
22 Nau wauwau hasenehethauhuk, Vahadāhene, naasedaunau hasenehesene nau nausunauthauyauau, hathāhuk.
Och tjenaren sade: Herre, jag hafver gjort som du böd, och här är ännu rum.
23 Nau Vahadāhede haeāedauwuna wauwaune, Yehau hathenavaunaa nau nethauchayaunaa nau hadjādasauaunaunauau hadejejedāthee, henee naudauauwuu hadeechauchaunaa.
Då sade herren till tjenaren: Gack ut på vägar och gårdar, och nödga dem att komma härin, på det att mitt hus måtte varda fullt.
24 Hanau nāedauwunathane, henee hegau hena henanenauau neadethathee hadnehauwuvajadauwu nadethunevethehewau.
Ty jag säger eder, att ingen af de män, som budne voro, skall smaka min nattvard.
25 Nau hena haenethaunau havathenanedanede: nau hanaāejaaagude, nau hanaāāedauwunaude,
Och gick mycket folk med honom; och han vände sig om, och sade till dem:
26 Hith daun henane hedasānaugu, hau jasānauwauhuk henesaunaune, nau henaune, nau henene, nau dāeyaunauau, nau henethesaunau, nau hedasāwau, haa nau nehayau hedenaedede jea, nāhauwuneethauguhaa.
Hvilken som kommer till mig, och icke hatar sin fader och moder, och hustru, och barn, och bröder, och systrar, och dertill sitt eget lif, han kan icke vara min Lärjunge.
27 Nau daun janenevaa henaugauchu, nau thauguhānaugu, nāhauwuneethauguhaa.
Och hvilken som icke bär sitt kors, och följer mig, han kan icke vara min Lärjunge.
28 Hanaa nananena vanadaunesedede hayauauwun gauhadjejanaugu nedauau hadnayādede hadauchuunee, wauau hanaadauchanenee hesehenee?
Hvilken är den af eder, som vill bygga ett torn, och icke först sitter och öfverlägger bekostningen, om han hafver det han behöfver till att fullborda det med?
29 Havaene hesejenanauhuk hauunauganau, nau hanājeneesedede, vahee henee hathāenauhaudauau hadneevavavayaudenenee.
Att, då han hafver lagt grundvalen, och icke kan fullborda det, alle de, som få set, icke skola begynna göra spe af honom;
30 Naa henane nenesedede, hau hajeneesedede, hanāthāde.
Och säga: Denne mannen hafver begynt bygga, och förmådde icke fullbordat.
31 Wauāthe daun naja, vadauvauthauhuk jachau najane, hanājanaugude nedauau, nau hanāgaugauanadauau wauau haneene nauguu vadadauchu vasevadadausauau hadnenuchaunaude henee hejevenahedaunau nauguu nesauau vasevadadausauau?
Eller hvad Konung vill gifva sig till örligs, och strida emot en annan Konung, sitter han icke först och tänker, om han förmår med tiotusend möta honom, som kommer emot honom med tjugutusend?
32 Wauāthe, hajesenausujechaugunethe, hanāyethautheavede, nau hanānayāthenedauāwaunaude.
Annars, medan hin ännu långt borto är, sänder han bådskap till honom, och beder om frid.
33 Nau naasauau, daun nananena henee janenaunaudauau vahee henetheyaunau, nāhauwuneethauguhaa.
Sammalunda hvar och en af eder, som icke vedersakar allt det han äger, han kan icke vara min Lärjunge.
34 Nejauauwuu hethadee: hau hith nejauauwuu jevanujaudāgu, hayew hadneenejauauwujauau?
Saltet är godt; men om saltet mister sin sälto, med hvad skall man då salta?
35 Daudause hehauwuuthade vedauauwuu, wauāthe heee vehethe; hau henanenauau hanāneāgudede. Daun henaudaununede heenedauvahek jaathedeha.
Det är hvarken nyttigt i jordene, eller i dyngone; utan man kastar det bort. Den der öron hafver till att höra, han höre.
