المَزامِير 118
| اشْكُرُوا الرَّبَّ لأَنَّهُ صَالِحٌ، وَرَحْمَتَهُ إِلَى الأَبَدِ تَدُومُ. | ١ 1 |
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.
| لِيَقُلْ بَنُو إِسْرَائِيلَ: إِنَّ رَحْمَتَهُ إِلَى الأَبَدِ تَدُومُ. | ٢ 2 |
Nu säge Israel: Hans godhet varar evinnerliga.
| لِيَقُلْ بَيْتُ هَرُونَ: إِنَّ رَحْمَتَهُ إِلَى الأَبَدِ تَدُومُ. | ٣ 3 |
Nu säge Aarons hus: Hans godhet varar evinnerliga.
| لِيَقُلْ خَائِفُو الرَّبِّ: إِنَّ رَحْمَتَهُ إِلَى الأَبَدِ تَدُومُ. | ٤ 4 |
Nu säge de som Herran frukta: Hans godhet varar evinnerliga.
| دَعَوْتُ الرَّبَّ فِي الضِّيقِ فَأَجَابَنِي وَفَرَّجَ عَنِّي. | ٥ 5 |
Uti ångest åkallade jag Herran; och Herren bönhörde mig, och tröste mig.
| الرَّبُّ مَعِي فَلاَ أَخَافُ. مَاذَا يَصْنَعُ بِي الْبَشَرُ؟ | ٦ 6 |
Herren är med mig, derföre fruktar jag mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?
| الرَّبُّ مَعِي. هُوَ مُعِينٌ لِي. سَأَرَى هَزِيمَةَ أَعْدَائِي. | ٧ 7 |
Herren är med mig, till att hjelpa mig; och jag vill lust se på mina fiendar.
| اللُّجُوءُ إِلَى الرَّبِّ خَيْرٌ مِنَ الاعْتِمَادِ عَلَى الْبَشَرِ. | ٨ 8 |
Det är godt att förtrösta på Herran, och icke förlåta sig på menniskor.
| اللُّجُوءُ إِلَى الرَّبِّ خَيْرٌ مِنَ الاعْتِمَادِ عَلَى الْعُظَمَاءِ. | ٩ 9 |
Det är godt att förtrösta uppå Herran, och icke förlåta sig på Förstar.
| حَاصَرَتْنِي جَمِيعُ الأُمَمِ، لَكِنِّي بِاسْمِ الرَّبِّ أُبِيدُهُمْ. | ١٠ 10 |
Alle Hedningar belägga mig; men i Herrans Namn vill jag förgöra dem.
| حَاصَرُونِي وَضَيَّقُوا عَلَيَّ، لَكِنِّي بِاسْمِ الرَّبِّ أُبِيدُهُمْ. | ١١ 11 |
De kringhvärfva mig på alla sidor; men i Herrans Namn vill jag nederlägga dem.
| حَاصَرُونِي كَالنَّحْلِ، (اشْتَعَلُوا) ثُمَّ انْطَفَأُوا كَنَارِ الشَّوْكِ. بِاسْمِ الرَّبِّ أُبِيدُهُمْ. | ١٢ 12 |
De omlägga mig såsom bi, de släcka såsom eld i törne; men i Herrans Namn vill jag förgöra dem.
| دُفِعْتُ بِعُنْفٍ كَيْ أَسْقُطَ، لَكِنَّ الرَّبَّ عَضَدَنِي. | ١٣ 13 |
Man stöter mig, att jag falla skall; men Herren hjelper mig.
| الرَّبُّ قُوَّتِي وَتَرْنِيمِي وَقَدْ صَارَ لِي خَلاَصاً. | ١٤ 14 |
Herren är min magt, och min psalm; och är min salighet.
| صَوْتُ هُتَافِ النَّصْرِ وَالْخَلاَصِ فِي مَسَاكِنِ الأَبْرَارِ. يَمِينُ الرَّبِّ مُقْتَدِرَةٌ فِي فِعْلِهَا. | ١٥ 15 |
Man sjunger med glädje om seger uti de rättfärdigas hyddom; Herrans högra hand behåller segren.
| يَمِينُ الرَّبِّ مُرْتَفِعَةٌ. يَمِينُ الرَّبِّ مُقْتَدِرَةٌ فِي فِعْلِهَا. | ١٦ 16 |
Herrans högra hand är upphöjd; Herrans högra hand behåller segren.
| لاَ أَمُوتُ بَلْ أَحْيَا وَأُذِيعُ أَعْمَالَ الرَّبِّ. | ١٧ 17 |
Jag skall icke dö, utan lefva, och förkunna Herrans gerningar.
| تَأْدِيباً أَدَّبَنِي الرَّبُّ، وَإِلَى الْمَوْتِ لَمْ يُسْلِمْنِي. | ١٨ 18 |
Herren näpser mig väl; men han gifver mig icke dödenom.
| افْتَحُوا لِي أَبْوَابَ الْبِرِّ، فَأَدْخُلَ فِيهَا، وَأَشْكُرَ الرَّبَّ. | ١٩ 19 |
Upplåter mig rättfärdighetenes portar, att jag må der ingå, och tacka Herranom.
| هَذَا البَابُ هُوَ مَدْخَلُ الأَبْرَارِ إِلَى مَحْضَرِ الرَّبِّ. | ٢٠ 20 |
Det är Herrans port, de rättfärdige skola der ingå.
| أَشْكُرُكَ لأَنَّكَ اسْتَجَبْتَ لِي وَصِرْتَ لِي مُخَلِّصاً. | ٢١ 21 |
Jag tackar dig, att du näpste mig, och halp mig.
| الْحَجَرُ الَّذِي رَفَضَهُ الْبَنَّاؤُونَ قَدْ صَارَ رَأَسَ الزَّاوِيَةِ. | ٢٢ 22 |
Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, är till en hörnsten vorden.
| مِنْ لَدَى الرَّبِّ كَانَ هَذَا، وَهُوَ مُدْهِشٌ فِي أَعْيُنِنَا. | ٢٣ 23 |
Det är skedt af Herranom, och är ett under för vår ögon.
| هَذَا هُوَ الْيَوْمُ الَّذِي أَعَدَّهُ الرَّبُّ، فِيهِ نَبْتَهِجُ وَنَفْرَحُ. | ٢٤ 24 |
Detta är den dagen, den Herren gör; låt oss på honom fröjdas och glädjas.
| آهِ يَارَبُّ خَلِّصْ. يَارَبُّ اكْفُلْ لَنَا النَّجَاحَ. | ٢٥ 25 |
O! Herre, hjelp; o! Herre, låt väl gå.
| مُبَارَكٌ الآتِي بِاسْمِ الرَّبِّ. بَارَكْنَاكُمْ مِنْ بَيْتِ الرَّبِّ. | ٢٦ 26 |
Lofvad vare den som kommer i Herrans Namn; vi välsigne eder, som af Herrans hus ären.
| الرَّبُّ هُوَ اللهُ وَبِنُورِهِ أَضَاءَ لَنَا. ارْبِطُوا الذَّبِيحَةَ بِحِبَالٍ إِلَى زَوَايَا الْمَذْبَحِ. | ٢٧ 27 |
Herren är Gud, den oss upplyser; pryder högtidena med löf, allt intill hornen på altaret.
| إِلَهِي أَنْتَ، وَإِيَّاكَ أَشْكُرُ. إِلَهِي أَنْتَ وَإِيَّاكَ أُعَظِّمُ. | ٢٨ 28 |
Du äst min Gud, och jag tackar dig; min Gud, jag vill prisa dig.
| اشْكُرُوا الرَّبَّ لأَنَّهُ صَالِحٌ، وَرَحْمَتَهُ إِلَى الأَبَدِ تَدُومُ. | ٢٩ 29 |
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.
