أَمْثَالٌ 21

١ 1 قَلْبُ ٱلْمَلِكِ فِي يَدِ ٱلرَّبِّ كَجَدَاوِلِ مِيَاهٍ، حَيْثُمَا شَاءَ يُمِيلُهُ.

Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.

٢ 2 كُلُّ طُرُقِ ٱلْإِنْسَانِ مُسْتَقِيمَةٌ فِي عَيْنَيْهِ، وَٱلرَّبُّ وَازِنُ ٱلْقُلُوبِ.

Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.

٣ 3 فِعْلُ ٱلْعَدْلِ وَٱلْحَقِّ أَفْضَلُ عِنْدَ ٱلرَّبِّ مِنَ ٱلذَّبِيحَةِ.

Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.

٤ 4 طُمُوحُ ٱلْعَيْنَيْنِ وَٱنْتِفَاخُ ٱلْقَلْبِ، نُورُ ٱلْأَشْرَارِ خَطِيَّةٌ.

Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.

٥ 5 أَفْكَارُ ٱلْمُجْتَهِدِ إِنَّمَا هِيَ لِلْخِصْبِ، وَكُلُّ عَجُولٍ إِنَّمَا هُوَ لِلْعَوَزِ.

Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.

٦ 6 جَمْعُ ٱلْكُنُوزِ بِلِسَانٍ كَاذِبٍ، هُوَ بُخَارٌ مَطْرُودٌ لِطَالِبِي ٱلْمَوْتِ.

De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.

٧ 7 اِغْتِصَابُ ٱلْأَشْرَارِ يَجْرُفُهُمْ، لِأَنَّهُمْ أَبَوْا إِجْرَاءَ ٱلْعَدْلِ.

De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.

٨ 8 طَرِيقُ رَجُلٍ مَوْزُورٍ هِيَ مُلْتَوِيَةٌ، أَمَّا ٱلزَّكِيُّ فَعَمَلُهُ مُسْتَقِيمٌ.

En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt

٩ 9 اَلسُّكْنَى فِي زَاوِيَةِ ٱلسَّطْحِ، خَيْرٌ مِنِ ٱمْرَأَةٍ مُخَاصِمَةٍ وَبَيْتٍ مُشْتَرِكٍ.

Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.

١٠ 10 نَفْسُ ٱلشِّرِّيرِ تَشْتَهِي ٱلشَّرَّ. قَرِيبُهُ لَا يَجِدُ نِعْمَةً فِي عَيْنَيْهِ.

Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.

١١ 11 بِمُعَاقَبَةِ ٱلْمُسْتَهْزِئِ يَصِيرُ ٱلْأَحْمَقُ حَكِيمًا، وَٱلْحَكِيمُ بِٱلْإِرْشَادِ يَقْبَلُ مَعْرِفَةً.

Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.

١٢ 12 اَلْبَارُّ يَتَأَمَّلُ بَيْتَ ٱلشِّرِّيرِ وَيَقْلِبُ ٱلْأَشْرَارَ فِي ٱلشَّرِّ.

Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.

١٣ 13 مَنْ يَسُدُّ أُذُنَيْهِ عَنْ صُرَاخِ ٱلْمِسْكِينِ، فَهُوَ أَيْضًا يَصْرُخُ وَلَا يُسْتَجَابُ.

Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.

١٤ 14 اَلْهَدِيَّةُ فِي ٱلْخَفَاءِ تَفْثَأُ ٱلْغَضَبَ، وَٱلرَّشْوَةُ فِي ٱلْحِضْنِ تَفْثَأُ ٱلسَّخَطَ ٱلشَّدِيدَ.

En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.

١٥ 15 إِجْرَاءُ ٱلْحَقِّ فَرَحٌ لِلصِّدِّيقِ، وَٱلْهَلَاكُ لِفَاعِلِي ٱلْإِثْمِ.

Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.

١٦ 16 اَلرَّجُلُ ٱلضَّالُّ عَنْ طَرِيقِ ٱلْمَعْرِفَةِ يَسْكُنُ بَيْنَ جَمَاعَةِ ٱلْأَخِيلَةِ.

Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.

١٧ 17 مُحِبُّ ٱلْفَرَحِ إِنْسَانٌ مُعْوِزٌ. مُحِبُّ ٱلْخَمْرِ وَٱلدُّهْنِ لَا يَسْتَغْنِي.

Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.

١٨ 18 اَلشِّرِّيرُ فِدْيَةُ ٱلصِّدِّيقِ، وَمَكَانَ ٱلْمُسْتَقِيمِينَ ٱلْغَادِرُ.

Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.

١٩ 19 اَلسُّكْنَى فِي أَرْضٍ بَرِّيَّةٍ خَيْرٌ مِنِ ٱمْرَأَةٍ مُخَاصِمَةٍ حَرِدَةٍ.

Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.

٢٠ 20 كَنْزٌ مُشْتَهًى وَزَيْتٌ فِي بَيْتِ ٱلْحَكِيمِ، أَمَّا ٱلرَّجُلُ ٱلْجَاهِلُ فَيُتْلِفُهُ.

Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.

٢١ 21 اَلتَّابِعُ ٱلْعَدْلَ وَٱلرَّحْمَةَ يَجِدُ حَيَاةً، حَظًّا وَكَرَامَةً.

Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.

٢٢ 22 اَلْحَكِيمُ يَتَسَوَّرُ مَدِينَةَ ٱلْجَبَابِرَةِ، وَيُسْقِطُ قُوَّةَ مُعْتَمَدِهَا.

En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.

٢٣ 23 مَنْ يَحْفَظُ فَمَهُ وَلِسَانَهُ، يَحْفَظُ مِنَ ٱلضِّيقَاتِ نَفْسَهُ.

Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.

٢٤ 24 اَلْمُنْتَفِخُ ٱلْمُتَكَبِّرُ ٱسْمُهُ «مُسْتَهْزِئٌ»، عَامِلٌ بِفَيَضَانِ ٱلْكِبْرِيَاءِ.

Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.

٢٥ 25 شَهْوَةُ ٱلْكَسْلَانِ تَقْتُلُهُ، لِأَنَّ يَدَيْهِ تَأْبَيَانِ ٱلشُّغْلَ.

Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.

٢٦ 26 اَلْيَوْمَ كُلَّهُ يَشْتَهِي شَهْوَةً، أَمَّا ٱلصِّدِّيقُ فَيُعْطِي وَلَا يُمْسِكُ.

Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.

٢٧ 27 ذَبِيحَةُ ٱلشِّرِّيرِ مَكْرَهَةٌ، فَكَمْ بِٱلْحَرِيِّ حِينَ يُقَدِّمُهَا بِغِشٍّ!

De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.

٢٨ 28 شَاهِدُ ٱلزُّورِ يَهْلِكُ، وَٱلرَّجُلُ ٱلسَّامِعُ لِلْحَقِّ يَتَكَلَّمُ.

Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.

٢٩ 29 اَلشِّرِّيرُ يُوقِحُ وَجْهَهُ، أَمَّا ٱلْمُسْتَقِيمُ فَيُثَبِّتُ طُرُقَهُ.

En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.

٣٠ 30 لَيْسَ حِكْمَةٌ وَلَا فِطْنَةٌ وَلَا مَشُورَةٌ تُجَاهَ ٱلرَّبِّ.

Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.

٣١ 31 اَلْفَرَسُ مُعَدٌّ لِيَوْمِ ٱلْحَرْبِ، أَمَّا ٱلنُّصْرَةُ فَمِنَ ٱلرَّبِّ.

Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.