Psalmet 78

1 Kushtoji kujdes, o populli im, ligjit tim; dëgjo fjalët e gojës sime.

En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

2 Do të hap gojën time për të thënë shëmbëlltyra, dhe kam për të paraqitur misteret e kohërave të lashta.

Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

3 Atë që ne kemi dëgjuar dhe kemi njohur, dhe që etërit tanë na kanë treguar,

Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

4 nuk do t’ua fshehim bijve të tyre, por do t’i tregojmë brezit të ardhshëm lavdet e Zotit, fuqinë e tij dhe mrekullinë që ai ka bërë.

det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

5 Ai ka vendosur një dëshmi te Jakobi dhe ka vënë një ligj në Izrael, dhe ka urdhëruar etërit tanë që t’ua bëjnë të njohura bijve të tyre,

Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

6 me qëllim që brezi i ardhshëm t’i njohë së bashku me bijtë që do të lindin; dhe këta nga ana e tyre t’ua tregojnë bijve të tyre,

Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

7 dhe të vendosin te Perëndia besimin e tyre dhe të mos harrojnë veprat e Perëndisë, por të respektojnë urdhërimet e tij;

Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

8 dhe të mos jenë si etërit e tyre, një brez kokëfortë dhe rebel, një brez me zemër të paqëndrueshme dhe me një frymë jo besnike ndaj Perëndisë.

Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

9 Bijtë e Efraimit, njerëz të luftës, harkëtarë të zotë, kthyen shpinën ditën e betejës,

Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

10 nuk respektuan besëlidhjen e Perëndisë dhe nuk pranuan të ecnin sipas ligjit të tij,

De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

11 harruan veprat e tij dhe mrekullitë që u kishte treguar.

De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

12 Ai bëri mrekulli në prani të etërve të tyre, në vendin e Egjiptit dhe në fushën e Tsoanit.

Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

13 Ai e ndau detin dhe i bëri të kalojnë në mes të tij, dhe i mblodhi ujërat si një grumbull.

Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

14 Ditën drejtoi me anë të resë dhe tërë natën me një dritë zjarri.

Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

15 I çau shkëmbinjtë në shkretëtirë dhe i bëri të pijnë boll, si të ishte uji i humnerës së madhe.

Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

16 Nxori rrëket nga shkëmbi dhe bëri që të rridhnin ujëra si lumenj.

Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

17 Por ata vazhduan të mëkatojnë kundër tij dhe të ngrejnë krye kundër Shumë të Lartit në shkretëtirë,

Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

18 dhe e tunduan Perëndinë në zemër të tyre, duke kërkuar ushqim sipas dëshirave të tyre.

De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

19 Dhe folën kundër Perëndisë, duke thënë: “A mund të shtrojë Perëndia një sofër në shkretëtirë?

Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

20 Ja, ai e goditi shkëmbin dhe prej tij dolën ujëra dhe vërshuan përrenj. A mund t’i japë bukë dhe mish popullit të tij?

Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

21 Dhe kështu Zoti i dëgjoi dhe u zemërua fort, dhe një zjarr u ndez kundër Jakobit dhe zemërimi kundër Izraelit u ndez,

Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

22 sepse nuk i kishin besuar Perëndisë dhe nuk kishin pasur besim në shpëtimin prej tij.

eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

23 Megjithatë ai i urdhëroi retë e sipërme dhe hapi dyert e qiellit,

Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

24 dhe bëri që mbi ta të binte mana për të ngrënë dhe u dha atyre grurin e qiellit.

han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

25 Njeriu hëngri bukën e engjëjve; ai u dërgoi atyre ushqime sa të ngopeshin.

Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

26 Ai bëri të ngrihet në qiell era e lindjes dhe në sajë të fuqisë së tij bëri të ngrihet era e jugut,

Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

27 bëri të binin mbi ta mish si pluhuri dhe zogj si rëra e detit.

Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

28 Bëri që këto të binin në mes të kampit të tyre, rreth çadrave të tyre.

han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

29 Kështu ata hëngrën sa u ngopën, sepse Perëndia u kishte siguruar atyre atë që ata kishin dëshiruar.

Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

30 Ata nuk kishin akoma kënaqur pangopësinë e tyre dhe kishin akoma ushqim në gojë,

Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

31 kur zemërimi i Perëndisë shpërtheu kundër tyre, vrau më të fuqishmit prej tyre dhe rrëzoi më të mirët e Izraelit.

då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

32 Megjithatë ata vazhduan të mëkatojnë dhe nuk u besuan mrekullive të tij.

Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

33 Atëherë ai harxhoi ditët e tyre në kotësi dhe vitet e tyre në tmerre të papritura.

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

34 Kur i vriste, ata e kërkonin dhe ktheheshin të kërkonin Perëndinë me zell.

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

35 Kujtoheshin që Perëndia ishte Kështjella e tyre dhe që Perëndia shumë i larti ishte Shpëtimtari i tyre.

De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

36 Por ata e mashtronin me gojën e tyre dhe e gënjenin me gjuhën e tyre.

och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

37 Në fakt zemra e tyre nuk ishte e qëndrueshme ndaj tij dhe ata nuk ishin besnikë ndaj besëlidhjes së tij.

Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

38 Por ai, që është i mëshirshëm, ua fali paudhësinë e tyre dhe nuk i shkatërroi, dhe shumë herë përmbajti zemërimin e tij dhe nuk e la indinjatën e tij të shpërthejë,

Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

39 duke mbajtur mend që ata ishin mish, një frymë që kalon dhe nuk kthehet më.

Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

40 Sa herë provokuan indinjatën e tij në shkretëtirë dhe e hidhëruar në vetmi!

Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

41 Po, ata iu drejtuan Perëndisë shumë herë dhe përsëri e provokuan të Shenjtin e Izraelit.

Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

42 Nuk e kujtuan më fuqinë e tij as ditën që i kishte çliruar nga armiku,

De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

43 kur ai kishte bërë mrekullitë e tij në Egjipt dhe në fushën e Tsoanit;

då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

44 i kishte shndërruar lumenjtë dhe rrjedhat e ujit të Egjiptasve në gjak, me qëllim që të mos pinin dot.

Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

45 Kishte dërguar kundër tyre mizëri mizash që t’i hanin dhe bretkosa që t’i shkatërronin.

han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

46 Ua kishte dhënë të korrat e tyre krimbave dhe frytin e mundit të tyre karkalecave.

Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

47 I kishte shkatërruar vreshtat e tyre me breshër dhe fiqtë e tyre të Egjiptit me ngrica.

han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

48 Kishte braktisur bagëtinë e tyre në mëshirë të breshërit dhe kopetë e tyre në mëshirë të rrufeve.

han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

49 Kishte lëshuar mbi ta zjarrin e zemërimit të tij, indinjatën, inatin dhe fatkeqësinë, një turmë lajmëtarësh të fatkeqësisë.

Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

50 I kishte hapur udhën zemërimit të tij dhe nuk i kishte kursyer nga vdekja, por ia kishte braktisur jetën e tyre murtajës.

Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

51 I kishte goditur në Egjipt gjithë të parëlindurit dhe prodhimet e para në çadrat e Kamit.

Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

52 Por e kishte bërë popullin e tij të ikte si bagëtia dhe e kishte çuar nëpër shkretëtirë sikur të ishte një kope.

Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

53 I kishte udhëhequr me siguri dhe ata nuk patën frikë, por deti i kishte përpirë armiqtë e tyre.

Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

54 Dhe ai i solli kështu në tokën e tij të shenjtë, në malin që dora e djathtë e tij kishte pushtuar.

Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

55 I dëboi kombet para tyre dhe u caktoi atyre me short trashëgiminë, dhe bëri që fiset e Izraelit të banonin në çadrat e tyre.

Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

56 Por ata u orvatën dhe provokuan indinjatën e Perëndisë shumë të lartë dhe nuk respektuan statutet e tij.

Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

57 U tërhoqën madje prapa dhe u suallën në mënyrë të pabesë ashtu si etërit e tyre, dhe devijuan si një hark që gabon;

de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

58 provokuan zemërimin e tij me vendet e tyre të larta dhe e bënë ziliqar me skulpturat e tyre.

De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

59 Perëndia dëgjoi dhe u zemërua, dhe ndjeu një neveri të madhe për Izraelin.

Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

60 Kështu ai braktisi tabernakullin e Shilohut, çadrën që kishte ngritur midis njerëzve;

Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

61 dhe e la forcën e tij të bjerë rob dhe lavdinë e tij në dorë të armikut.

han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

62 Ia braktisi popullin e tij shpatës dhe u zemërua shumë kundër trashëgimisë së tij.

Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

63 Zjarri i konsumoi të rinjtë e tyre dhe virgjëreshat e tyre nuk patën asnjë këngë dasme.

Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

64 Priftërinjtë e tyre u vranë nga shpata dhe gratë e reja nuk mbajtën zi.

Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

65 Pastaj Zoti u zgjua si nga gjumi, ashtu si një trim që bërtet nën ndikimin e verës.

Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

66 I goditi armiqtë e tij në kurriz dhe i mbuloi me një turp të përjetshëm.

Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

67 Hodhi poshtë çadrën e Jozefit dhe nuk zgjodhi fisin e Efraimit,

Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

68 por zgjodhi fisin e Judës, malin e Sionit, që ai e do.

Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

69 Ndërtoi shenjtëroren e tij, ashtu si vëndet shumë të larta, ashtu si tokat që ka krijuar përjetë.

Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

70 Dhe zgjodhi Davidin, shërbëtorin e tij, dhe e mori nga vatha e dhenve,

Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

71 dhe e mori nga delet që mëndnin për të kullotur Jakobin, popullin e tij dhe Izraelin, trashëgiminë e tij.

Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

72 Dhe ai bëri që të kullosnin me ndershmërinë e zemrës së tyre dhe i udhëhoqi me shkathtësinë e duarve të tij.

Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.