Psalmet 130

1 Nga vënde të thella unë të këllthas ty, o Zot.

En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2 O Zot, dëgjo klithmën time; veshët e tu dëgjofshin me vëmendje zërin e lutjeve të mia.

Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

3 Në rast se ti do të merrje parasysh fajet, o Zot, kush mund të rezistonte, o Zot?

Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

4 Por te ti ka falje, me qëllim që të kenë frikë prej teje.

Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

5 Unë pres Zotin, shpirti im e pret; unë kam shpresë në fjalën e tij.

Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

6 Shpirti im pret Zotin, më tepër se rojet mëngjesin; po, më tepër se rojet mëngjesin.

Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

7 O Izrael, mbaj shpresa tek Zoti, sepse pranë tij ka dhemshuri dhe shpëtim të plotë.

Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

8 Ai do ta çlirojë Izraelin nga të gjitha paudhësitë e tij.

Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.