< Fjalët e urta 13 >

1 Një bir i urtë dëgjon mësimet e atit të vet, por tallësi nuk e dëgjon qortimin.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 Nga fryti i gojës së tij njeriu do të hajë atë që është e mirë, por shpirti i të pabesëve do të ushqehet me dhunë.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 Kush kontrollon gojën e tij mbron jetën e vet, por ai që i hap shumë buzët e tij shkon drejt shkatërrimit.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 Shpirti i përtacit dëshiron dhe nuk ka asgjë, por shpirti i atyre që janë të kujdesshëm do të kënaqet plotësisht.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 I drejti e urren gënjeshtrën, por i pabesi është i neveritshëm dhe do të turpërohet.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 Drejtësia ruan atë që ndjek një rrugë të ndershme, por pabesia e rrëzon mëkatarin.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 Ka nga ata që sillen si një i pasur, por nuk kanë asgjë; përkundrazi ka nga ata që sillen si një i varfër, por kanë shumë pasuri.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 Pasuritë e një njeriu shërbejnë për të shpërblyer jetën e tij, por i varfëri nuk ndjen asnjë kërcënim.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 Drita e të drejtëve shkëlqen bukur, por llamba e të pabesëve do të shuhet.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 Nga krenaria rrjedhin vetëm grindjet, por dituria është me ata që u kushtojnë kujdes këshillave.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Pasuria e përftuar në mënyrë jo të ndershme do të katandiset në pak gjëra, por atij që e grumbullon me mund do t’i shtohet ajo.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 Pritja e zgjatur e ligështon zemrën, por dëshira e plotësuar është një dru i jetës.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 Ai që përçmon fjalën do të shkatërrohet, por ai që respekton urdhërimin do të shpërblehet.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 Mësimet e të urtit janë burim jete për t’i evituar dikujt leqet e vdekjes.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 Gjykimi i mirë siguron favor, por veprimi i të pabesëve është i dëmshëm.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 Çdo njeri i matur vepron me dituri, por budallai kapardiset me marrëzinë e tij.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 Lajmëtari i keq bie në telashe, por lajmëtari besnik sjell shërim.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Mjerimi dhe turpi do të vjinë mbi atë që nuk pranon korrigjimin, por ai që dëgjon qortimin do të nderohet.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 Dëshira e realizuar është e ëmbël për shpirtin, por për budallenjtë është një gjë e neveritshme largimi nga e keqja.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 Kush shkon me të urtët bëhet i urtë, por shoku i budallenjve do të bëhet i keq.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 E keqja përndjek mëkatarët, por i drejti do të shpërblehet me të mirën.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 Njeriu i mirë i lë një trashëgim bijve të bijve të tij, por pasuria e mëkatarit vihet mënjanë për të drejtin.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 Ara e punuar e të varfërve jep ushqim me shumicë, por ka nga ata që vdesin për mungesë drejtësie.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 Kush e kursen shufrën urren birin e vet, por ai që e do e korrigjon me kohë.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 I drejti ha sa të ngopet, por barku i të pabesëve vuan nga uria.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.

< Fjalët e urta 13 >