Jobi 12

1 Atëherë Jobi u përgjigj dhe tha:

Då svarade Job, och sade:

2 “Pa dyshim ju jeni njerëz të urtë, dhe dituria do të marrë fund me ju.

Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.

3 Edhe unë kam mendje si ju, dhe nuk bie më poshtë se ju; përveç kësaj, kush nuk i di gjërat si këto?

Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?

4 Jam bërë gazi i miqve të mi; unë, të cilit Perëndia i përgjigjej kur i drejtohesha; të drejtin, të ndershmin, e kanë vënë në lojë.

Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;

5 Një llambë, e përçmuar në mendimet e atyre që jetojnë në mes të të mirave, është përgatitur për ata të cilëve u merren këmbët.

Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.

6 Çadrat e cubave përkundrazi janë të qeta dhe e ndjejnë veten të sigurt ata që provokojnë Perëndinë dhe që e hyjnizojnë forcën e tyre.

Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.

7 Por pyeti tani kafshët dhe do të të mësojnë, zogjtë e qiellit dhe do të ta thonë,

Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;

8 ose foli tokës, dhe ajo do të të mësojë, dhe peshqit e detit do të ta tregojnë.

Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.

9 Midis tërë këtyre krijesave, cila nuk e di që dora e Zotit i ka bërë këto?

Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;

10 Ai ka në dorë të tij jetën e çdo gjallese dhe frymën e çdo qenieje njerëzore.

Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?

11 Veshi a nuk i shqyrton vallë fjalët, ashtu si i shijon qiellza ushqimet?

Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?

12 Ndër pleqtë gjejmë diturinë, dhe gjatësia e ditëve u jep edhe gjykimin.

Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.

13 Por tek ai gjejmë diturinë dhe forcën, atij i përkasin mendja dhe gjykimi.

När honom är vishet och magt, råd och förstånd.

14 Në rast se ai shkatërron, askush nuk mund të rindërtojë; në rast se fut në burg dikë, askush nuk mund t’ia hapë.

Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.

15 Në rast se i ndal ujërat, çdo gjë thahet; po t’i lërë të lira, përmbytin tokën.

Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.

16 Ai zotëron forcën dhe diturinë; prej tij varen ai që mashtrohet dhe ai që mashtron.

Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.

17 Ai i bën këshilltarët të ecin zbathur, i bën gjyqtarët të pamend.

Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.

18 Këput verigat e imponuara nga mbretërit dhe lidh me zinxhirë ijet e tyre.

Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.

19 I bën që të ecin zbathur priftërinjtë dhe përmbys të fuqishmit.

Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.

20 I lë pa gojë ata tek të cilët ka besim dhe i lë pa mend pleqtë.

Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

21 Zbraz përçmimin mbi fisnikët dhe ua liron brezin të fortëve.

Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.

22 Zbulon gjërat e thella të fshehura në terr dhe sjell në dritë hijen e vdekjes.

Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.

23 I bën të mëdha kombet dhe pastaj i shkatërron, i zgjeron kombet dhe pastaj i mërgon.

Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.

24 U heq arsyen sundimtarëve të tokës dhe i bën të enden në vende të shkreta pa rrugë.

Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;

25 Ecin verbërisht në terr pa dritë dhe i bën të ecin si të dehur”.

Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.